Allt är relativt

På semestern pratade jag och barnen om uttrycket "allt är relativt". Relativt till vad då? Jag förklarade så gott jag kunde, gav pedagogiska exempel och det verkade som om de till slut förstod det abstrakta. Tydligen, eftersom jag fick tillbaka uttrycket idag.

Jag drömmer inte ofta mardrömmar. Jag drömmer inte ofta överhuvudtaget, skall jag sova så fokuserar jag på det, hinner inte med mer i dessa stressiga tider. Dagdrömmer gör jag däremot gärna men dessa styr jag över på ett helt annat sätt än de oäkta kusinerna som oinbjudna drabbar en på nätterna.

Inatt drömde jag emellertiden mardröm, om man med såna menar drömmar som man vaknar av och känner ångest och hjärtklappning efter. Jag fick ett halsband, en Bismarcklänk, när jag producerat mitt första barn och detta har jag haft på mig varje dag sedan dess. Tills inatt, då jag fick för mig att plocka det av mig och då upptäckte att halsbandet inte alls var gjort av rött guld utan av någon slags pottebleck bara, som började flaga.

Jag vaknade med ett ryck, andades häftigt och kände stor vanmakt eftersom jag ju förknippar halsbandet med förstfödingen och nu skulle det inte blir mer än 15 år i halsbandets sällskap. Ungen räknar jag med hänger kvar ett tag till.

Känslan av denna skräck försökte jag förmedla till dottern som tittade länge på mig och frågade: -Och det var din mardröm? En dröm som du blev rädd av? Där du vaknade och ville skrika?

Ja, det var det. Mycket otäckt.

- Jisses. Allt är verkligen relativt.