Skitdag

Jag har två manliga branschkollegor, vi kan kalla båda Petrus, som jag träffar mellan varven varpå vi ägnar några timmar åt att skratta hejdlöst av ren skadeglädje åt det elände som drabbar oss med jämna mellanrum. En av Petrusarna berättade häromdagen den här historien direkt ur livet:

Familjens hund hade verkat lite lös i magen på morgonen och Petrus skulle hem på lunchen och gå ut med den. När han kom hem bestämde han sig för att äta något lite först, innan rastningen. Detta något lilla visade sig vara hårt, så till den grad att han bet av en tand. Petrus ringde då tandläkaren som av en gudomlig försyn just fått in ett återbud. Kunde Petrus komma omedelbart? Det kunde han.

Fast först fick han stressa runt kvarteret med hunden, som självklart inte kunde prestera något under dessa förutsättningar. In med jycken i huset igen och in med Petrus i bilen. Hej och iväg och hej polisen som hade fartkontroll just den dagen just i det området och hej då till 2 400 kr.
Vidare till tandläkaren som lagade tanden och tog över tusen kronor för det besväret. Hej då till dem också.

Kollegan var för dagen klädd i mörkblå kostym, han skulle varit på celebert möte, men schemat hade ju plötsligt blivit omkullkastat och eftersom han knappt kunde prata efter tandläkarens behandling, bestämde han sig för att åka hem och ta ledigt resten av dagen.
Fast först skulle han köra om byggvaruhuset och köpa putsbruk.

På varuhuset fanns inte mindre förpackningar än 25 kg och Petrus, som tyckt det varit onödigt att ta en vagn, fick ta dessa 25 kg i famnen och arbeta sig mot kassorna. Bruket förvarades emellertid på ett kallager och in till butiken med kassorna fanns det dörrar. Som gick inåt. Petrus försökte länge att öppna dörren inåt trots att hela Petrus framsida var försedd med putsbruk, men det gick inte och han fick sätta ned bruket, öppna dörren, hålla upp dörren med de ädlare delarna, lyfta upp putsbruket igen och genast göra om proceduren för strax fanns en ny dörr åt samma håll.

Det började damma om förpackningen och den mörkblåa kostymen var nu mest grå.
Efter mycket kämpande nådde Petrus slutligen kassorna och släppte pustande 25-kilosförpackningen på kassabandet. Då gick förpackningen sönder. Hela bandet översvämmades av putsbruk och kassörskan tittade länge, med höjda ögonbryn ovanför nästippsplacerade glasögon på Petrus, innan hon sopade upp putsbruket från bandet och körde vidare den delvis tomma förpackningen förbi streckkodsläsaren.

Petrus uppmanades betala och fick ingen rabatt för att halva påsen var borta. Även Petrus var vid det här laget något borta och betalade för att få komma därifrån.

När förpackningen skulle lämpas in i kofferten på bilen fick Petrus ta i lite extra, med påföljd att han slog i huvudet i bakluckan. Förpackningen dråsade ned i kofferten och Petrus höll på att följa med efter, yr i mössan som han var av smällen. Efter att ha samlat sig en stund, åkte han hem.
Home sweet home. Fast... Knappast sweet. Det luktade något helt annat. Vovven, som inte hann med att göra det som behövdes tidigare på dagen hade nu gjort det som behövdes i köket. Överallt i köket. Och dessutom i full fräs så att det hade stänkt upp på frysen, skåpen och köksmöblerna.

Petrus ägnade lång stund åt att sanera köket. Sen ägnade han lång stund åt att sanera bilen. Sen lämnade han kostymen åt frun att sanera när hon kom hem. Och därefter gick han och lade sig.
Vissa dagar skall bara ta slut. Så fort som möjligt.