Definitivt beslut

Idag har jag slutgiltigt bestämt mig. Egentligen bestämde jag mig redan igår, drog upp riktlinjer, skrev avtal och skakade hand med mig själv, men lät den operativa fasen komma idag istället. Beslut måste inte alltid effektueras omgående, även om det enligt mitt tycke för det mesta är att föredra. Ibland, i vissa speciella fall, kan man låta beslutet äga laga kraft med viss fördröjning. Om det finns särskilda skäl till detta. Och det fanns det. Man kan inte inleda nya faser i livet en lördag. Det måste åtminstone bli söndag först.

Jag har bestämt mig för att sluta helt med, eller åtminstone dra ned på, min konsumtion av sådant som inte finns med på listan över de 300 bästa födoämnena i västvärlden. Choklad i olika former faller in här, trots att jag ibland förhoppningsfullt valt att tro att reklamen på teve fått nys om något som inte blivit känt av Socialstyrelsen ännu. I synnerhet de reklaminslag som påstår att Snickers är ett utmärkt alternativ när man är hungrig på jobbet mitt på dagen. Det vill jag gärna tro. Men Snickers finns inte ens med på topp-tusen-listan, och ingår därför bland det som inte längre skall ätas av mig i tid och otid.

Likadant är det med glass. Det bär inte i längden att äta jättemycket glass varje dag. Det bär inte i längden att äta jättemycket glass varannan dag heller och att kompensera upp glassfrånvaron med choklad eller kanelbullar övriga dagar.

Jag sjunger glatt med i lättjans lov när barnen inte är här och avstår utan minsta tvekan från att laga mat för att istället botanisera bland sådant som är färdigt att äta. Som glass, t ex. Behöver inte värmas, inte tinas, inte blandas med vatten och mikras i 6 minuter, ingenting. Up and go, bara.

Men det håller inte i längden.

Så nu är det slut. Jag har inte ätit glass sedan i förrgår och jag har inte ätit choklad sedan igår. Och jag kommer inte att göra det heller på långliga tider, på den punkten är jag helt bestämd. Om det inte är ett speciellt tillfälle, fest eller födelsedag eller något liknande, men bara då. Aldrig annars. Absolut inte.

Idag har förresten Karin namnsdag. Jag känner flera Karin. Alla trevliga och fina. Och man skall vara mycket rädd om sina vänner, vårda dem och hylla dem så mycket man kan.
Så kanske måste jag se den här söndagen som ett speciellt tillfälle och tvinga i mig lite glass bara för att vara artig och respektfull gentemot alla goda Karin-ar. Kanske att jag stoppar ned en liten chokladbit i glassen också. Helt för deras skull, jag vill absolut inte.

Men sen är det slut. Jag lovar.