Problem och dess lösning

Ibland blir man mer nöjd med sig själv än vanligt. Just nu är jag jättenöjd. För att inte säga stolt. (Gör nu en paus, ler självbelåtet och slår mig för bröstet.)

Som alla vet kommer ett elände aldrig ensamt, de kommer i klump om tre och tre. Sedan jag fick in fukt i sovrumsväggen (1) och diskmaskinen började anlägga en ickeklorerad pool i köket (2) har jag väntat på den läskiga trean (3). Den kom igår och var inte så farlig annat än i det korta perspektivet.

Jag skulle cykla hem efter mörkrets inbrott, genom hela byn, och uppäckte då att lampan där fram på cykeln inte fungerade. Trots dyra investeringspengar så sent som förra vintern. Lampan där bak fungerade säkert men den är löstagbar och låg därför och vilade sig hemma.
Man KAN vara helt mörklagd och cykla ändå. Är man säkerhetschef och känd för att ha det jobbet, är det emellertid inte jättebra.

Jag prövade att cykla några hundra meter för att känna hur det kändes i det dåliga samvetet men hann dock aldrig komma till någon slutsats, för genast kom det en polisbil. Självklart gled jag av cykeln snabbt som ögat och jag gick sedan med höga knäuppdragningar när de körde förbi så att de skulle tro att de sett fel om de tyckt sig se mig cykla. Människan gick bara väldigt märkligt med sin cykel.

Tydligen gick de på det, för de körde förbi. Åt det håll jag kom ifrån. Och då kunde jag ju lika gärna hoppa upp och cykla hem. Har man kunskaper i sannolikhetslära kan man räkna ut att det är ok. Det kändes ingenting i samvetet.

Cykellykteproblemet (3) är emellertid inget större problem i det längre perspektivet. Jag kan köpa en löstagbar sats för 39 kr på Rusta och sen är det ur världen!

Diskmaskinsproblemet (2) har jag också löst. Ny diskmaskin kommer någon kväll i veckan och under tiden äter jag bara sådant som inte genererar disk. Yoghurt direkt ur förpackningen, frysta rester direkt ur förpackningen (sen slänger jag förpackningen,) sådant. Igår tänkte jag för ett ögonblick att jag ville ha en macka, men slogs då omedelbart av tanken på smörkniv och osthyvel, och valde istället en något för gammal apelsin. Den var torr och seg men sånt får man ställa sig över när det råder undantagstillstånd.

Och slutligen tror jag att jag har löst mitt fuktproblem (1). Jag kom på att det finns en värmekabel planterad i betongplattan längs med ytterväggarna, avsedd att värma upp plattan och förhindra fukt upp i väggarna. Den har legat där sedan 1970 och jag har under mina 8 år här aldrig haft igång den, men sedan i torsdags tuffar den på. Och såvitt jag kan känna är fuktlukten nästan borta!

Eller så har jag vant näsan och känner inget av den anledningen. Men då är ju ändå problemet löst, på ett sätt.

Det enda som oroar mig lite nu är att problem (4) skall komma. Brand i alltför gammal värmekabel. Men då gäller åtminstone försäkringen.