Efterrättsval

Ikväll är jag bjuden på kräftskiva i knytkalastappning i ett nytt umgänge där jag inte känner så många. Mitt tilldelade bidrag till skivan var kräftor samt den dryck jag själv plägade inmundiga. Detta kändes lagom svårt och utmanande. Det tunga momentet var att studera tidningarnas kräfttester och försöka hitta de rekommenderade skalbaggarna i de lokala butikernas frysdiskar. Ett uppdrag så svårt som något, men jag kände att jag skulle kunna reda ut det. Med bravur, faktiskt.

Igår fick jag plötsligt ett sms om att justeringar i fördelningen gjorts. Nu skall jag leverera efterrätt för 10 personer. Hela min tillvaro rämnade.

Efterrätt? 10 personer? Och vilka 10 personer? Kräsna? Allergiska? Betydelsefulla för min karriär? Mr Right?

Sånt kan man inte hafsa över hur som helst. Hade det varit mitt gamla vanliga hänggäng hade jag köpt en förpackning Big Pack-glass och lämpligt antal engångsskedar, och så hade det varit bra med det. Detta förfarande är emellertid uteslutet nu. I nya sällskap måste man briljera.
Jag funderade ett tag på att använda den chokladtårta som blev över i början av sommaren när dottern konfirmerades och hävda att den var gjord enkom för detta eminenta sällskap. Men den har bott i frysen sedan konfirmationen och jag vill inte riskera att leverera något som smakar frys. Inte med tanke på att jag skall vara nykter och körandes. Hade jag tagit några snapsar hade jag förmodligen bara tyckt det varit lustigt om alla frynt på näsan åt mitt bidrag, men just den humorn har jag aldrig i nyktert tillstånd.

Ett av mina säkra kort är hemlagad glass. Men med tanke på att jag inte ens har handlat ingredienserna än, än mindre tillverkat glassen, så får jag nog förkasta även denna idé. Även om det skulle sett roligt ut med 10 personer, en glassform och 10 sugrör.

Kollegorna på jobbet tipsade om melonsoppa, serverad i melonernas skal och upphottad med florsocker och vitt vin (eller champagne om man vill trycka till övrigas bidrag ordentligt). Men, jag skall köra och det skall kanske någon annan av de 10 som skall drabbas av just min efterrätt göra också. Och vad skall vi äta då? Suga på skalen? Inte bra.

Så nu är jag tillbaka på basnivån igen. Jag gör den gamla hederliga äppelkakan med vaniljsås.
Den kan jag, man blir inte alkoholpåverkad av den, alla kan äta från sin egen tallrik (om de inte vid det laget har andra önskemål) och jag hinner bli klar i tid.

Dessutom kan jag göra lite extra som jag sparar här hemma och äter i sängen när jag kommer hem. Det hade blivit väldigt slabbigt med melonsoppa.