En åldersgrej

Igårkväll satt jag och pratade med mina vänner om åldern och hur vi ändrat oss på vägen fram, mellan 15 och 40+. Och hur vi, moderna och poppiga människor, skiljer oss från våra barn, som nu är tonåringar.

Sanningen är smärtsam ibland.

När vi var 15 och kom hem från skolan, gick vi direkt till stereon/kassettbandspelaren/vad vi hade som lät, och satte på den. Så högt vi kunde utan att bli vräkta. Sen pluggade vi.

Efter klockan 18, när teveprogrammen började gå igång, så satte vi på teven. Också. Åtminstone om vardagsrummet låg i närheten av det egna rummet. Mer än en teve per hushåll hade man som regel inte. Musiken fick dundra vidare i konkurrens. Studierna gick utmärkt.

Idag, när vi kommer hem från jobbet, går vi direkt till musikanläggningen eller vad vi nu har som låter, och säkerställer att den är avstängd. Sen lagar vi middag.

Teven får slås på senare på kvällen, men ljudet får inte vara för högt, för då blir vi störda.
Det känns som om något har hänt på vägen fram.

När våra barn kommer hem från skolan år 2009, har de redan pluggar fulla med ljud i öronen. Mp3-sladdarna hänger som glatt viftande ormar ur väskor och fickor.

Barnen går till sina rum, sätter på datorn, sätter på teven, placerar mobilen framför näsan och drar igång Facebook, Bilddagboken, Hotmail och MSN på datorn, allt i olika fönster på skärmen. Blir det någon kvadratcentimeter över, kan Word få det utrymmet, ifall de behöver skriva något som har med skolarbetet att göra.

Det plingar och tutar, blippar och bloppar hela tiden av deras närmaste 300 vänner som loggar in och ur på andra håll i Sverige, skriver statusmeddelanden om vad de gör just nu, chattar, mailar, lägger ut bilder samt skickar mess och MMS med mobilerna. Eller ringer, det förekommer att individerna faktiskt pratar med varandra IRL (in real life), även om det är mer sällsynt.

Allt detta håller barnet koll på SAMTIDIGT som projektarbeten skrivs, fotosyntesens processer trycks in och franska revolutionens stridsstrategier memoreras.

Hade vi kunnat det när vi var 15 om de tekniska möjligheterna funnits? Kommer våra 15-åringar komma hem som 40-åringar och stänga ned allt för att kunna skala potatis?
Det kan vara en åldersgrej, oförmågan hos oss.

Under kvällen igår fick jag två böcker som jag skall låna inför utlandsresan nästa vecka. Jag höll böckerna i handen med jämna mellanrum under kvällen, läste baksidestexterna mer än en gång, ett tag lade jag böckerna i knäet för att de skulle känna sig beredda på att byta matte för ett tag, sedan låg de framför mig på bordet, där tallriken hade stått. Jag hade ögonen på dem hela tiden.
När jag var halvvägs hem på cykeln ringde mobilen. Jag hade glömt kvar böckerna.

Det kan också vara en åldersgrej.