Varje dag denna vecka har min postlåda dignat av allehanda kataloger fulla med kläder, skor och stövlar. Idag låg där bland annat en tunn, kolorerad trycksak fylld med väldigt fina stövlar i brunt och svart, försedda med både höga, låga och mittemellanhöga klackar.
Dessa vill jag ha.
Allihop, alltså.
Alla kvinnor behöver ju både bruna och svarta stövlar i sin basutrustning och denna kvinna behöver dessutom bruna och svarta stövlar i alla klackhöjder. Sex par borde räcka.
Ett snabbt överslag, baserat på prissättningen i trycksaken, gav vid handen att dessa nödvändiga produkter i en kvinnas skoskåp skulle kosta motsvarande en resa till Medelhavet för två personer. Under högsäsong.
Dystert.
Men nöden är uppfinningarnas moder. Jag har nu hunnit vidareutveckla min 50-års-present-idé. Jag tänker mig att istället för att alla i vänkretsen börjar spara redan nu för att sedan ha en massa besvär med att köpa mig både en gräsklippare och en dammsugare om 5 år, så skall jag underlätta för dem genom att föreslå att de betalar mig den sparade slanten direkt, varje månad, med början per omgående. Och så köper jag prylarna själv, helt enkelt.
Och frågan är om jag inte skall ta till lite extra i överföringarna så att jag får pengar till ett par stövlar i månaden också.
Nu återstår bara för nödens morsa att uppfinna hur jag skall få väninnorna att tycka att detta är en bra idé. Befarar att det kommer att ta ett tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar