Sensmoral

I taxin från flygplatsen natten till igår, fnissade dottern förtjust åt att en av hennes väninnor inte kunde svara på hennes sms om att hon nu var lyckligen hemkommen utan fick hälsa via en annan väninna. Detta då vederbörande lyckats glömma sin mobil på Cypern. Det tyckte vi var roligt en lång stund och vi skrattade länge åt tanken på de förvånade städerskor som hittat den och kanske inte är vana vid att svenska ungdomar skickar 1000 sms i timmen. Förmodligen har de väl slängt den upphittade mobilen i tron att den var besatt av någon ond kraft.

När vi kom hem packade jag i vanlig ordning upp allt, det gör jag alltid hur sent vi än kommer hem, för då kan man sova länge med gott samvete dagen därpå och blir inte uppjagad över att blöta badkläder och sandiga sandaler ligger och samlar bakterier i resväskorna i hallen.

Vid uppackningen upptäckte jag att MIN mobil såg märklig ut. Den är svart av naturen men helt plötsligt lyste det vitt i handväskan. Vid närmare studier kunde jag konstatera att jag inte längre hade någon lucka på baksidan som täcker batteriet. Luckan är kvar i Turkiet.

Jag hoppas att den där luckan bara har en estetisk funktion och att inte batteriet är en känslig sort som vill ha skydd mot fukt, sand eller andra yttre påfrestningar, för jag har för avsikt att fortsätta använda telefonen. Även om det ser underligt ut med ett simkort som tittar fram mellan mina fingrar.

Sensmoralen är kanske att jag borde ha kontrollerat mina egna mobiler innan jag skrattade åt någon annans mobilmissöde. Jag tror att jag hade haft kvar luckan om jag gjort så.