Har i veckan haft teven på visandes Kändisdjungeln samtidigt som jag hängt framför datorn och bloggat, fejsbookat eller jobbat. Min totala uppmärksamhet har alltså inte vikts åt programmet men även med ett halvt öra snappar man ändå upp ett och annat.
Och jag måste säga att jag är lite undrande.
För det första: Hur många har de frågat innan de fick ihop det här gänget? Jag är kanske inte så allmänbildad i kändisgenren, men jag tycker nog att det handlar om minnen från fornstora dar respektive hang-arounds snarare än kändisar?
För det andra: Blir man imponerad av att en medelålders man betonar sina utsagor genom att krydda meningarna med "motherfucker" med jämna mellanrum? Jag hörde en liten snorvalp på ca 10 år uttrycka sig så i Rustakön idag och tyckte det var sådär, men tröstade mig med att han nog skärper till sig om 10 år eller så. Men när man är drygt 40...? Och i teve...? Hallå...
För det tredje: Händer det något i programmet? Någonsin? Samtalen är lika fängslande som kallprat i busskön mellan idel okända, samtliga humorlösa. Jag har skrattat mer när jag tittat på A-ekonomi.
För det fjärde: Varför i hela friden ställer de upp? Har de verkligen inget bättre för sig? Och tar de tjänstledigt från artist-a-kassan under tiden eller hur betalar de sina räkningar hemma, medan de gungar omkring i hängmattorna och har djupa resonemang om de kändiskamrater som för tillfället inte är närvarande, hajfiske och bröstförstoringar?
För det femte: Programmet presenteras som "ett program för hela familjen". Exakt vilken typ av familj tänker man på då?
Jag skall till djungelns försvar säga att jag råkade sitta vid datorn med teven på även i måndags kväll när Anna Anka uttalade sig om meningen med kvinnans tillvaro på jorden, och detta program upprörde mig mer. Faktiskt så till den milda grad att jag fortfarande har tappat hakan och än så länge inte kan kommentera programmet på annat sätt än genom att ta mig för pannan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar