Oväntat föräldramöte

I förmiddags ringde plötsligt sonen från skolan och undrade om jag kunde komma till skolan ikväll. Pappa kunde inte, det var han säker på eftersom pappa just under samtalet låg på operationsbordet och fick spikat respektive ihopsytt effekterna av när en man i åldern 50+ snör på sig fotbollsskor och lever sig in i känslan av att vara knappa 20. Sannolikheten att han skulle kunna hinna åka färdtjänst med benet i högläge från uppvaket till skolan i tid, var inte stor, det insåg även trettonåringen. Återstod gjorde modern.

Med tanke på att detta var första gången i världshistorien som sonen tagit sig tid att ringa sin mamma från skolan, blev genast en känslig moder orolig. Vad hade han gjort?

- Äh, ingenting, skit i det, kan du komma eller kan du inte, blev svaret.

Sånt går inte att svara på så där rakt av. Först vill man veta om det var tänkt att BARA jag skulle komma och träffa lärarna eller om det skulle vara fler föräldrar närvarande? Och var det isåfall några få utvalda/drabbade föräldrar eller kunde man hoppas på att ALLA föräldrar var kallade? Och om ALLA föräldrar var kallade, varför kallade man till föräldramöte med så kort varsel? Det måste väl betyda att det har hänt något? Vad har hänt?! Har det med influensan att göra eller är det något annat? Något värre, kanske?

Jag hade tjugo frågor att ställa men svaren var både undanglidande, knapphändiga och i en del fall nästan snäsiga. Jag blev uppringd för att svara på en enkel fråga, inte för att tjafsa och babbla om en massa oväsentligt, menade sonen.

Så småningom arbetade jag mig emellertid fram till pudelns kärna. Det hade kallats till föräldramöte FÖR LÄNGE SEDAN. Kallelsen hade skrivits, kopierats upp och skickats med de små rara barnen i deras små skolväskor i stort sett vid terminens början. I sonens fall hade den levt och verkat i hans väska dess. Sista anmälningsdatum hade passerats sedan länge. Alla andra föräldrar hade svarat inom rätt tid. Ett föräldrapar hade varken sagt bu eller bä. Eftersom föräldramötet var tänkt att äga rum idag, hade läraren härsknat till och frågat om månne sonens oengagerade föräldrar hade bestämt sig ännu. Det var liksom hög tid.

Och det var i den vevan sonen ringde mig och avkrävde ett omedelbart svar. Skyndsamt, för jag var som sagt den enda föräldern som inte lämnat besked. På något sätt fick han det att låta som om felet och slarvet var mitt. Det finns en risk, känner jag, att det även har presenterats så för lärarna.

Således har jag varit på föräldramöte ikväll. I samma ögonblick som jag slutade jobba och det kändes lite motigt, men jag gladde mig åt att få bättre mat än igår när jag kom hem. Det blev förvisso inte korv stekt på bilmotorn igår, det blev kall skaldjurspaj med kall romsås, kall sallad och kalla kex. Väldigt kallt alltihop för mikrovågsugnen står numera under trappan långt ifrån ett vägguttag. Men idag intalade jag mig att det skulle bli varm mat för jag lade ut en blänkare om mitt köks kritiska tillstånd på Facebook och erbjöd mina 143 vänner att slåss om vem som ville ställa en måltid lämpligt förpackad (så den håller värmen) på min trapp ikväll.

Och sannolikt hade jag haft mycket att välja på om jag hade kommit hem i tid. Men eftersom jag inte anlände hemmafortet förrän 20.30 istället för 18.10, så fanns inga kartonger kvar. Säkert grannarna som tagit hand om varorna. Känns bittert.

Men köket är fortfarande inte klart så jag gör ett nytt försök imorgon. Då tror jag att jag skall lägga ut ett schema för hela veckan så att jag får en balanserad och bra kost, det är inte nyttigt att äta oxfilé och bearnaisesås varenda dag. Kanske skall jag ge snickaren lite extrauppdrag så att jag får mat nästa vecka också...? Tål att tänka på...