När jag bodde hemma, för länge sedan i förfluten tid, bodde jag i en stad som hade två gator med ett torg emellan. Begränsningarna i detta gav föga pluspoäng hos de infödda ungdomarna. (Annat än när det var dags för körkort, för de flesta klarade av dessa två gator på max 7 lektioner.) Utbudet av butiker var dåligt, absolut inga stora kedjor utan endast dammodebutiker, discon var en sällsynt företeelse, man kände alla sedan flera generationer och på det hela taget var det så jämrans trist så att klockorna stannade och man kunde trada ihjäl gamla getter. Redan på lekskolan (dagis hade inte kommit till stan än) gjorde ungarna high-five på att de skulle flytta från hålan senast när de gått ut nian.
Vilket jag också gjorde. Fast jag behövde tre år till på mig.
Det märkliga är bara att när man kommer hem, drygt 25 år senare, så tittar man på samma stad, med samma två gator och samma torg, slår ihop händerna och ler förtjust. Så här skall en stad se ut, säger man till sina barn. Här har de känsla för stil och finess, titta så fina hus, gulliga gator och så mycket blommor! Titta hur stilla ån flyter igenom stan, och har ni sett vilka söta butiker här finns. Inte ett H&M eller Lindex så långt ögat når! Så pittoreskt!
Om det är så jag har utvecklats de senaste 25 åren så vågar jag inte tänka på vad jag kommer att jubla och applådera över när jag är 70. Stillastående köer på motorvägen i rusningstid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar