Tvångsstädning

Jag är extremt förändringsbenägen, oavsett vad det gäller. Således är jag som regel den första som jublar och klappar händerna vid omorganisation, personalneddragningar, bolagsförsäljningar, konkurser och annat liknande som jag varit med om i arbetslivet. För då händer åtminstone något.

Ja, det är sannolikt inte helt friskt, men jag är åtminstone öppen med mina defekter.
Händer det inget på arbetslivet som livar upp mig, så förändrar jag hemma. Det tycker jag också mycket om och därför pågår ständigt något litet bygg- eller renoveringsprojekt i bostaden.
Att förändra hemma är roligt länge. Först planerar jag för det, det är roligt. Sen köper jag in prylarna, det är roligt. Och när det sedan är klart och så fint som jag tänkt mig, då är det mycket roligt.

Det enda som inte direkt är roligt är tiden som eländet, d v s förändringsarbetet, pågår. För då smutsas det ner i mitt hushåll och det är inte roligt alls.

När jag projektledde badrumsombyggnad modell större härförleden höll jag på att förlora förståndet av att leva i gipsdamm och murbruk i tre veckor, och torkade därför golven oupphörligen. Varje kväll. Och ibland även på dagtid om jag råkade vara hemma då. Tyvärr var även badrumsbyggaren hemma vid dessa dagtida tillfällen och han fick krydda sin yrkesutövning med att hoppa som en antilop över min mopp och halka omkring som Bambi på hal is på blöt skyddsplast (jag torkade självfallet även plasten som täckte golven).

Jag gick honom på nerverna, det har jag hört bakvägen.

Igår när jag kom hem, kände mina känsliga barfotafossingar något som de var bekanta med men inte gillade. Gipsdamm och murbruk på golvet. I hela nedervåningen.

Eftersom jag kom hem sent, bara skulle sova några timmar och sedan lämna över röran till snickaren som på nytt skulle möga ned för fullt, så bestämde jag mig för att jag INTE skulle torka golvet. Inte. Jag skulle klara det, jag har inga tvång när det gäller städning, det SKULLE gå.

Jag fick lägga mig tidigt och kunde till slut somna trots att jag för min inre syn såg dammet rita små moln i luften och hoppa jenka på både köks- och hallgolvet. Men jag klarade det!
Jag gjorde det, jag våttorkade faktiskt inte golvet igår, trots att jag väldigt gärna ville det. Och sånt får man vara stolt över. Alla framgångar räknas.

Att jag sedan steg upp vid 5 imorse och med ett vilt rytande kastade mig över hinken, moppen och skurmedlet och gjorde en hysterisk tvångstorkning av alla golv på nedervåningen, tycker inte jag hör hit. Det var igår det handlade om...