Spådom

För något år sedan träffade jag av en slump ett av Malmös mer kända medier. Vi stod och väntade i en reception och kände som man ofta gör i sådana sammanhang en viss gemenskap och samhörighet i tröstlösheten, varpå vi började prata.

När jag förstod vem personen var, bad jag att få en snabbspådom, lite så där i stora drag bara, på 5 minuter. Inte för att jag tror på sånt, men iallafall... Mediet kunde gärna få in något om karriärutveckling, rikedom, riddaren på den ädle springaren och kanske ett och annat om barnens framtid också.

Riktigt så funkade det inte, fick jag veta, men så mycket kunde mediet säga, efter att ha fokuserat stint på mig en stund, att riddaren var på gång. En blond viking, skulle det vara. I min ålder, och väldigt händig med spik, såg och allehanda verktyg, vilket borde vara bra med tanke på att jag ju har hus med ständigt behov av lapp och lag.

Det lät hoppfullt. Huset behöver verkligen handpåläggning med jämna mellanrum och även om jag inte är handfallen själv, så har musklerna sina begränsningar. Jag byter inte vindskivor själv, t ex.

Sedan dess har jag väntat. Och väntat. Och väntat. Ingen snickare.

Tills det plötsligt slog mig att snickaren ju redan har kommit. Han har byggt om min carport, han har rivit mitt uterum, byggt det finaste trädäck och imorgon kommer han och bygger om mitt kök.

Han är blond, en riktig viking, i min ålder och det är bortom all tvivel att han är snickare. Han har f-skattebevis på det.

Dessutom är han gift, men när jag tänker efter sa aldrig mediet något om kärlek och romantik. Det skulle komma en snickare som skulle göra stordåd med mitt hus. Det var min egen fantasi som utgick ifrån att han skulle tillbringa kvällar i solnedgången med mig också.

Träffar jag mediet i en reception igen, skall jag vara mer specifik i min frågeställning. Annars väntar jag kanske förgäves på en VVS-kille i flera år, nästa gång.