Trött är förnamnet

Jag har tillbringat helgen med att vara helt utmattad från början till slut. Vi snackar den totala tröttheten. Trött som på tredje dagen efter förlossningen med allt adrenalin förbrukat och ingen sömn. Sannolikt har barnet kolik också. Och det var trillingar. Med kolik. Sååå trött är jag.
Och allt detta efter att bara ha arbetat ordentligt under veckan, rundat av med middagsgäster på fredagkvällen, kommit isäng sent och kommot ur säng (för) tidigt morgonen därpå. Detta har förstört allt.

Jag har tuffat omkring som en zombie och inte vågat sätta mig för varje gång jag gjort det, har jag somnat. Jag sätter en ära i att vara uppe och vaken tills barnen kommer hem på kvällarna, detta för att kunna larma om de inte kommer hem.

Lördagskvällen var tung.

Milde himmel vad den var tung. Jag började somna vid 20-tiden, bryggde kaffe, stod upp en stund och tittade på teve för att det inte skulle vara för mysigt, men insåg snart att så lång som jag är så skulle fallskadorna kunna bli betydande om jag somnade ståendes. Satte mig ned. Och somnade.

Sonen skickade sms med jämna mellanrum där han lämnade fram beslutsunderlag för att få till stånd förlängd utevistelse. Ibland ringde han. Som regel var han irriterad över uteblivna svar vid dessa tillfällen. Allt detta var förvirrande för mig, tills jag idag förstod att jag, pga att jag somnat till hela tiden, läst sms och svarat i telefon i fel ordning. Ärligt talat vet jag inte när han kom hem, jag tror han gav sig själv tillåtelse att vara ute till kl 23. Sannolikt efter att jag hade föreslagit att han skulle komma hem en timme senare än överenskommet från början.

Jag tog iallafall emot honom, låste dörren bakom honom och föll därefter raklång, bakåt i sängen. Somnade redan på vägen ned. Förhoppningsvis gick han inte ut igen, efter att jag hade stängt väktarbutiken. Förhoppningsvis har han inte kommit på att man rent teoretiskt skulle kunna göra så...

Det märkliga är att förr i tiden, när jag var typ 20, gick jag direkt till skolan eller jobbet efter en helnatt på dansgolvet. Nu tar det tre dar att bli människa igen. Detta har jag funderat på mycket över orsakerna till. Kanske är jag för otränad?

Eller så är det helt enkelt så att man cellförnyade oftare på den tiden. De slitna festkvällscellerna var alla utbytta dagen efter och nya, fräscha celler hade tagit vid. Numera får vi ha lördagsfestscellerna kvar till onsdag ungefär. Det är nog därför jag är jättetrött i flera dagar efter en sen middag.

Eller så har festkvällscellerna helt dött ut och ersatts av vakna-klockan-fyra-va-har-inte-tidningen-kommit-än-celler.

Kan det vara så illa?