Bad ... day

Ibland har man en ”bad hair day”. Hur man än bär sig åt, och även om håret är nytvättat och borde vara luftigt som en gallervirkad tröja, så ligger det som en oljeblank hjälm över huvudet alternativt sprakar elektriskt som om man råkar gå omkring med ett finger i eluttaget. Det går inte att kamma, det går inte att få håret att ligga i någonslags frisyr och att sätta upp det är inte att tänka på. Då blir det om möjligt värre.

Ibland har man en ”bad kläd day”. Garderoben visar sig vara full av icke-användbara kläder. Inget passar ihop, allt är i fel storlek, det mesta är fult och dessutom är rubbet omodernt. Även det jag köpte i förra veckan. Som jag hade igår och tyckte om.

Allra värst är emellertid en ”bad face day”. Allt är grått, håglöst, hängigt, rynkigt och på alla sätt fult. Sminkar man sig lite eller inget alls, ser man ut som ett lik. Sminkar man sig mycket, ser man ut som om man är nominerad för Halloween best in show.

Och ibland har man alla dessa fenomen på en och samma gång. Då vill det till att man är fylld av positivt tänkande och framtidsoptimism så att man inte drar sig tillbaka till bingen och stannar där. För resten av livet.

Unga tjejer tillbringar oändliga tidsrymder i badrummet, trots att de inte behöver eftersom de ser ut som nyponrosor med daggfriska kinder, klar blick och ögonfransar som de kan fläkta sig i nacken med.

Vi något lite äldre tjejer tillbringar inte en bråkdel så lång tid i badrummet, trots att vi egentligen kanske skulle behöva det. Faktum är att för varje gång man har födelsedag borde man plussa på 5 minuter i badrummet för att dölja detta ålderstillägg. Och man får med andra ord stiga upp tidigare och tidigare om morgnarna för att åstadkomma ungefär samma utseende. Under förutsättning att man inte vill se ut som den ålder man är utan åtminstone 10 år yngre.

Jag har räknat lite på detta och mina beräkningar säger mig att jag, något år innan jag går i pension, inte kommer att ha tid att gå och lägga mig. Jag sminkar helt enkelt av i badrummet, smetar in mig i allehanda krämer, oljor och dekokter för att hålla skinnet på plats, lutar mig en liten stund mot frottéhanddukarna för att vila och går sedan igång med påsminket för nästa dag igen.

Eller så struntar jag i att jacka upp mina glasögon i takt med att synen försämras, så att jag för min inre syn ser lika daggfrisk och oförstörd ut som när jag var 20.

Jag kanske skall sluta helt med glasögon, när jag tänker efter.