Locktång

I söndags när jag veckohandlade stod jag avslutningsvis i kön och väntade fridfullt på min tur. Två platser framför mig stod ett gossebarn i 17-årsåldern. Han var ett typiskt exempel på en sån där stresshandlare som just vaknat och noterat att han behövde proviantera det nödvändigaste för att kunna möta dagen. En limpa bröd, en liter mellanmjölk och en dosa General. Allt som en pojke kan behöva.

Hur han såg ut kommer jag inte ihåg. Däremot kommer jag väldigt väl ihåg sugmärket han hade på halsen. Vi snackar deluxe-modellen av sugmärken. Sugmärkenas sugmärke. Det var större än en femkrona och skiftade i de mest sobra nyanser av blått, lila och svart. Jämnt i färgen över hela ytan, inte lite smårött i partier eller med inslag av vanlig hudfärg, utan solitt mörkt hela vägen tvärs över.

Jisses.

Jag blev mållös och det finns en liten risk att jag tappade självkontrollen för ett tag så pass att munnen gapade. Sånt ser väldigt fånigt ut och jag brukar anstränga mig för att hålla det intellektuellas fana högt, men det här var bara för mycket.

Man skulle vilja se hur tösabiten ser ut som orsakat detta. En blodigel hade haft mycket att lära från henne, den saken är klar. Det förvånade mig att han överhuvudtaget hade kommit loss, och det var nästan så jag försökte kika förbi honom för att se om hon hängde kvar på något sätt fortfarande.

Igår när jag kom hem duschades det för fullt i hushållet och jag kunde konstatera att det var barnvecka igen. Efter en stund kom dottern ut, iklädd badlakan och turban över håret, och precis när hon skulle börja jubla i glädje över att återse sin mamma, såg jag något jag kände igen. Fast diskretare i färgen. Ungen hade ett ilsket rött märke över halsen, på samma sida som gossen i affären. Jag som i yrket är van vid att arbeta strategiskt och logiskt, såg genast två ledtrådar förenas på ett för mig mycket obehagligt sätt.

- Vad är det där, sa jag och pekade med ett darrande finger mot henne.

Dottern vände sig om och försökte räkna ut vad i det ångande badrummet jag undrade över. I hennes ögon såg där ut ungefär som vanligt. Om man bortser från att hon hade draperat hela garderoben över golvet, förstås. Och skapat ångbastu.

När hon förstod att jag pekade på henne, såg hon lättad ut (vilket får mig att ana att något av mina saker nyligen varit framme och hon oroat sig för att bevismaterialet låg kvar) och förklarade att pappa hade köpt henne en locktång igår och att den hade varit svårstyrd med påföljd att hon hade bränt sig på halsen.

Tjenare. Är jag född igår eller?

Jooooodå. Hon hade bränt sig i pannan också, titta själv!

Jag såg inget i pannan.

Och så hade hon bränt sig på andra sidan halsen, syns det något?

Det syntes inget.

Det enda som syntes var märket på halsens vänstra sida. Samma sida som killen med bröd, mjölk och General. Så nu tänker jag vänta på Willys tills han dyker upp igen. Och fråga om han också använder locktång.