I allra bästa fall tänkte jag mig att vi skulle få varsin kartong Paradis, äta upp alla bitarna (båda lagren) och därefter rangordna dem efter hur goda de var.
Jag vet redan att jag tycker bäst om den stora i mitten och allra minst om trillingnöt. Vad trillingnöt överhuvudtaget gör i Paradiskartongen är oklart. Vill man ha nötter, köper man en påse sådana. Jag vill ha choklad.
I näst bästa fall, d v s om vi inte skulle få varsin Paradiskartong, så ville jag ha en kaka av vardera Marabous olika sorter. 100 gram per kaka och person skulle kunna räcka. Och så gör man samma sak, äter upp allt, jämför, rangordnar och diskuterar sina prioriteringar. En utmärkt form av teambuilding och komma-varandra-nära-aktivitet.
Det blev inte riktigt så.
Vi fick varsin jättestor mattallrik och på den låg det pyttesmå bitar. 9 stycken. Spontant ville jag lyfta upp tallriken, gapa och hälla in alla 9 pyttebitar på en gång, men det fick man inte. Man fick inte ens ta en endast lite bit förrän fröken sa till. Och då skulle man ta dem i en viss ordning.
Denna ordning var det en tanke bakom, visade det sig. Man började med något som påminde om Marabous mjölkchoklad och slutade med en ihoppackad tesked med kakaopulver. Den där sista, 95 procentiga chokladen, kunde jag ha hoppat över. Övriga var rätt ok.
Faktum är att jag skulle kunna vänja mig vid att äta sådan kakaorik choklad. I synnerhet då man enligt uppgift:
- går ned i vikt
- får igång samlivet (vilket är lysande för mig som är singel, här kommer nya höjder att nås!)
- får ordning på eventuella hjärtproblem, även de man inte vet om
- får högre lön
- gör snabb karriär
- blir yngre och snyggare
- får en Porsche
Och det vill jag ha.
Så nu överväger jag om vi skall byta ut fruktkorgarna på jobbet till chokladkorgar. På fredagsfrukostarna skall vi fortsättningsvis dricka varm choklad och äta 70 procentig Vahlronachoklad och blir det stressigt med maten fler gånger i familjen, så struntar jag i att göra rotfruktssoppa. Det får bli lite smält choklad, helt enkelt. Med havssalt och olivolja, för det kunde man med fördel ha till, lärde jag mig.
Kanske kan man också ha ketchup till. Hon sa aldrig det, chokladfröken, men jag tycker absolut det är värt att pröva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar