Det är fantastiskt, ändå, vilka kunskaper man kan insupa på kort tid, bara man ger sig katten på det. Efter bara en lektion i fotbollsteknik under ledning av magister sonen (gårdagens blogg), tänker jag redan som en expertkommentator i teve. Således kan jag genom att jag tittar på spelet, väger in med vilken inlevelse spelarna sjunger med i nationalsången, om kragarna på tröjorna ligger snyggt samt hur de har satt upp håret, avgöra om det blir vinst, förlust eller oavgjort.¨
Igår såg jag därför matchen mellan Sverige och Danmark med helt nya ögon igår (nu när jag även kunde beömda spelet, inte bara sång, hår och kragar) och kunde göra ett tvärsäkert expertutlåtande på Facebook i halvlek. Där skrev jag att det verkar som om danskarna är närmare att göra mål än vad vi är. Detta fick jag utstå spott och spe, för. En massiv skara män hävdade att jag hade fel, att Henke var sekunder ifrån att göra mål, att det var "den gamla tveksamma intuitionen som var ute och fladdrade" och en del annat i samma stil.
Vek jag ned mig? Ändrade uppfattning?
Nej. Tappert stod jag kvar på barrikaden som en Jeanne d'Arc med pilarna haglande runt öronen och vidhöll min åsikt, som inte alls var baserad på intuition utan på ren spelanalys och en gedigen insikt.
Och vem fick rätt? Jo, jag.
Vilket i sig är beklämmande för om jag hade getts möjligheten att åka med jobbet till Sydafrika nästa år, under förutsättning att jag under några 90-minuters-arbetspass gav järnet, då hade jag gett järnet. Både under match och på träning.
Själv ser jag fram emot att få åka på seminarium i Höör i november. Och det ger jag järnet för att få göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar