Fotboll för nybörjare

Idag har jag klarat av första fotbollsträningen. Med den äran, om jag får säga det själv. Först joggade jag 9 km så att jag skulle vara ordentligt uppvärmd och därefter var båda barnen hemkommenderade för "fotboll för nybörjare, grundkurs 1" med underrubriken "hur man på ett säkert sätt springer på en yta där det finns föremål som kan orsaka fallolyckor" (bollen).
Vi började lite lätt med att gå igenom olika sätt att skjuta iväg bollen på, bort från min springyta så att jag kan springa ifred och utan risk. Det naturliga sättet, att larma iväg den rakt och fint med hjälp av tårna, var av någon outgrundlig anledning inte tillåtet. Kanske för att det sättet kan göra att man får fula tånaglar, och det är ju ett skäl så gott som något.

Jag klarade passningarna med insidan av foten efter ett tag. Båda fötterna. Jomen.

Sonen hade stora ambitioner och ville därefter träna mig i några olika fintar. Jag fastnade särskilt för en, där man låtsas skjuta med ena foten men istället gör det, helt otippat, med den andra. Den övade jag på några gånger och det var ungefär där dotterns bidrag till undervisningen försvann. Hon började skratta så tårarna rann och kunde inte se något resten av kursen.

Jag fick sedan pröva att nicka, och fan vet om jag inte fick en whiplash-skada på köpet. Jädra hård boll. Sedan fick jag övar på glidtackling, modell "fair-play" och modell "gör-bara-denna-när-domaren-inte-ser".

Det visade sig att jag hade mest talang för den sistnämnda. Jag kommer dock inte att ägna mig åt just denna i någon större omfattning. Man skitar ned brallorna något makalöst. Glidtackling innebär att man kastar sig fram med benen före och siktar på bollen (variant 1) eller på motståndarens ben (variant 2) och i och med att fötterna är på väg i luften i horisontalläge, så faller kroppen obönhörligt i backen. Första gången försökte jag sätta mig ned lite fint först, innan jag sparkade efter bollen, men det funkade inte.

Och då skrattade dottern igen.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd. Sonen tyckte jag gjorde bättre ifrån mig än förväntat. Lite oklart om det var en komplimang, men jag valde att ta det så. Det är inte hur man har det utan hur man tar det, som gäller.

Ikväll skall jag kolla på fotbollen Sverige-Danmark med nya ögon. Kanske skall jag rentav ringa Zlatan och tipsa honom om min variant på fint. Den var nämligen väldigt lyckosam, sonen blev satt ur spel på grund av skrattkonvulsioner varje gång jag gjorde den och alla sätt är bra utom de dåliga.

Så länge man vinner spelar det ingen roll hur vägen fram ser ut. Tänker jag.

Puss hej!