Karaokesyndromet

Jag tittade igår händelsevis litegrann på ett teveprogram i vilket det ingick karaoke. Glada amatörer stod på ett jättedansgolv, í en ocean av ensamhet,och sjöng från tårna, av hjärtats lust. Eller, sjöng och sjöng... De LÄT av hjärtats lust.

Och jag måste säga att jag tycker karaokesyndromet är lite fascinerande.

Svenskarna är ett blygt och tillbakadraget folk, som kan rabbla jantelagens alla paragrafer och kapitel redan innan de lär sig säga "mamma" (eller "gurka", vilket var det första mitt ena barn lärde sig säga och höll fast vid tills ordet "pappa" tog vid. "Mamma" kom någonstans efter att hon hade lärt sig säga
"nationalencyklopedin".).

Svenska folket har lärt sig i den hederliga svenska skolan att inte ta plats, att ingen är bättre än någon annan men att de flesta snarare är rätt mycket sämre än någon annan (nu pratar jag skolan åtminstone fram till 70-talet, sedan har jag ingen egen erfarenhet) och att de DEFINITIVT inte skall tro att de är något. Möjligen kunde man vara något om man var bra på idrott, men bara då.

Och så blir det ett sådant totalt myteri i närheten av en karaokemaskin.

Karaoke får folk att tappa alla fragment av hämningar och känslor av självkritik. Blyga violer blir Elaine Paige för en stund och de människor, som säkert våndades i veckor för att hålla föredrag inför klassen när de gick i skolan och som hellre skulle dö än sjunga en ton så att en klasskamrat hörde det, greppar glatt mikrofonen inför hundratusentals människor i Sverige och bara joddlar på, helfalskt.

Dessutom väljer de gärna låtar med engelsk text som de inte hinner med att läsa och lyckas samtidigt med konststycket att gunga helt i otakt med BÅDE musiken och den egna sången. Samt ler stort hela tiden.

Vad är detta för ett självförtroende och varifrån kommer det?

Och kommer jag att kunna se min son om 15 år i teve, sjungandes "for your eyes only" i falsett trots att han idag varken uppskattar att hålla föredrag i klassen och aldrig skulle drömma om att medverka i skolkören?

Jag, som gärna håller föredrag och står på scen, har ALDRIG sjungit karaoke och tror inte jag tänker göra det heller. Jag skäms, redan innan jag har börjat.

Men det är klart, jag har aldrig haft möjligheten att göra det i teve. Kanske ändrar jag mig vid ett sådant tillfälle...