Personskötsel

Det är egentligen ett makalöst pyssel att hålla ordning på sig själv. Det handlar verkligen inte bara om att borsta tänderna två gånger om dagen och tvätta av sig lite nödtorftigt åtminstone en gång om dagen utan det är mycket mer än så. MYCKET mer.

Varje vecka skall man silkepila eller vaxa benen. Inte så kul. Inte så skönt. Men lent och fint när man är klar.

Var, varannan dag måste man raka sig på lite andra ställen på kroppen samt plocka ögonbrynen och slänga ett öga på näshåren så att inte de börjar kika fram eller, vilket gud förbjude, kanske till och med börja fladdra i takt med ens andetag eller lägga sig som ett lock för näsborrarna när man är ute i motvind. Då har man slarvat ett tag, den saken är klar.

Var, varannan dag måste man också titta till fossingarna. Där får inte heller finnas hår, lurviga tår anses som mycket osexigt i vår kultur. I synnerhet på kvinnor. Dessutom skall det filas, smörjas in och nagellackas med regelbundenhet. Och NAGLARNA skall klippas. I min kultur är långa tånaglar absolut förbjudet.

Har man kort hår eller roar sig med att sätta upp sitt något längre hårsvall mellan varven är det mycket noga att man inspekterar hörselgångarna regelbundet eller åtminstone inför dessa event. Ingen skall kunna kika in i huvudet på en och vid det tillfället hitta någon man kan vinka till. Tomt och rensat som kylskåpet hos en ungkarl är basnivån.

Dessutom måste man FLERA GÅNGER OM DAGEN peta sig i ögonvrårna så där inte har hamnat kajal- eller mascararester. Ta gärna ett svep under ögonen också, har man ett rikt känsloliv kan detta liv ibland avspegla sig under ögonen i form av svarta streck efter ögonfransarna.

Man måste studera tänderna stup i kvarten så att det inte har fastnat läppstift där.

Man måste gnida sig i mungiporna efter varje måltid och äter man inget så måste man gnida sig där ändå, några gånger om dagen, eftersom vissa typer av läppstift tenderar att vilja hänga i grupp på dessa platser. Inte fint.

Har man strumpbyxor och kort kjol måste man flera gånger om dagen vända baken till mot en helkroppsspegel bara för att säkerställa att man inte har en autostrada av maskbrott på baksidan av benet. Detta har hänt mig vid ett tillfälle, jag hade gått omkring på Arlanda och sett ut som om jag haft en hård natt på stan. För de som såg mig bakifrån. Framifrån var jag ett under av prydlighet och det var den versionen av mig själv som jag såg. Tills jag tittade mig bakåt i spegeln.

Gör ALLTID det.

Har man tid över efter allt pysslande och petande bör man träna. För man kan varken peta, fila, smörja eller raka bort en fluffig mage. Tråkigt, tråkigt nog...