En dag när jag kom in i det egna tjället tyckte jag det luktade vinäger i hela huset. Eller ättika. Eller något annat surt. Jag sniffade runt men kunde inte direkt lokalisera doften och kommenderade istället fram barnen från deras skärmar och mobiler.
Ingen visste något. Ingen kände något heller. Dottern kunde möjligen ana någon liten avvikande doft men hon trodde snarare att det var de toalettsprejer jag envisades med att köpa och spreja med i tid och otid.
Att jag precis kommit hem och inte direkt hade rusat in på toaletterna och börjat spreja, hörde inte hit. Toalettsprej var ordet, sa Bull, och barnen återvände nöjda med den förklaringen till sina mer stimulerande aktiviteter.
Doktor Mimmi Watson släpper däremot inte ett mysterium så lättvindigt. Det luktade surt och det luktade framförallt i köket. Jag grunnade på det hela medan jag började förbereda middagen. Rätt som det var spillde jag lite ris på golvet och sådant skall inte få ligga orört, för 10 minuter senare har man detta ris fördelat över hela huset. Vet jag av erfarenhet. Jag kommenderade därför omedelbart hit dammsugaren, som alltid står framme eftersom det alltid spills något som behöver dammsugas upp i hushållet. Slöseri med kvinnokraft att stoppa in den i skåpet när den ändå skall ut och jobba en gång i timmen.
Dammsugaren stod i vardagsrummet och när jag drog den till mig såg jag att den lämnade ett svart, trögflytande, droppande spår efter sig. Som luktade... SURT!
En titt i maskinens innandöme gjorde att trumvirveln i filmmusiken blev mer intensiv. Vi började närma oss upplösningen. I påsen, som till hälften var uppblött och gått sönder, luktade det vin och dessutom låg där en hel hög med gröna glasbitar.
En titt på vinstället över kylskåpet visade att där saknades minsann en flaska. Och med CSIs tydlighet såg jag rester av vinstänk på köksskåpen och flera små glasbitar i hörnen. Vad som inträffat stod alltmer klart.
Barnen ropades ned och den huvudmisstänkte, den som försökt lägga dimridåer i form av toalettsprejsteorierna, förhördes grundligt.
Det visade sig att dottern intet ont anande hade gått omkring i köket då plötsligt en flaska vin kastat sig över henne från sin plats i vinstället. Hon hade väjt undan med risk för sitt liv och flaskan hade gått i kras. Vin överallt. Glas överallt.
Kommer mamma att gilla detta, nej det kommer hon inte.
Kommer hon att skylla på stackars oskyldig dotter, ja det kommer hon. Alltså måste spåren undanröjas.
De stora bitarna flaska slängde hon i soptunnan. De små bitarna OCH 75 cl vin som flöt på golvet, dammsög hon upp. Till saken hör att vi INTE har en dammsugare avsedd för våtsugning. Vår lilla Siemens kämpade emellertid på och gjorde vad den kunde. Viktigt att notera var att dottern hade hamnat i detta dilemma helt oförskyllt men med handlingskraft och ansvarskänsla gjort vad hon ansåg vara lämpligt att göra. Sammanfattningsvis borde jag tacka henne på mina bara knän. Andra barn hade sannolikt lämnat röran framme i väntan på föräldrarnas hemkomst. Jo, det var hon säker på.
Det var nu min tur att tala och jag å min sida talade länge och inlevelsefullt om att vinflaskor sällan attackerar folk, i synnerhet inte oskyldiga, att man inte på villkors vis dammsuger upp våta produkter med dammsugaren, att det kan bli kortslutning i maskineriet om man ändå gör det och att en dammsugare av den kaliber vi har kostar som 10 vinflaskor inköpta på systemet. (Jag köper mina i Tyskland, men det hör inte hit.)
Under tiden hade dottern dragit sig mot utgången och pillat på sig skorna och jackan. När jag vid något tillfälle hämtade andan svarade hon:
- Ja, men hur skulle jag kunna veta det? Varför har du inte berättat det, att dammsugaren är en sådan loserprodukt som knappt går att använda? Du kunde ju sagt något om det var så viktigt. Nu måste jag rusa, puss hej!
Dammsugaren gick inte sönder. Jag fick tömma den på allt innehåll och låta den stå och torka några dagar men sen tuffade den på som vanligt igen. Dock förser den hushållet fortfarande med en lätt doft av smutsigt rödvin. Men det kan jag leva med. Jag har ju gott om toalettsprej att dämpa doften med.
Puss hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar