Med fingret i tumlaren

Idag vaknade jag klockan 03.39. Det kändes tidigt med tanke på att jag inte gått och lagt mig förrän kl 23. Alldeles för lite sömn.

Av den anledningen blundade jag i fem minuter och försökte somna om. Mer än fem minuter skall inte sånt behöva ta, klarar jag inte det, får jag skylla mig själv om jag blir trött under dagen. Här pjåskas inte, kan jag inte sova kan jag lika gärna göra lite nytta, och således svingade jag fossingarna över sängkanten klockan 03.44 och började tömma torktumlaren.

Med tanke på att klockan ännu inte var fyra på morgonen kände jag att jag hade tid att ge mig själv lite extra valuta för pengarna och jag passade därför på att tömma behållaren där ludd, hår, pengar, hårspännen och diverse simkort från tvättade mobiler brukar hamna. Mobilerna själva hamnar aldrig där, de är för stora.

Luddklumpen var stor som ett mindre får och ett tag funderade jag på att spara den och kanske en annan tidig morgon börja sticka en tröja. Men sannolikt hade gruset och hårstråna i klumpen varit stickiga att ha på, och jag tycker inte om saker som sticks. Jag slängde klumpen.

När jag ändå var igång med rengöring så dammsög jag så mycket jag kom åt av insidan av torktumlaren. Sen kom jag på att om jag stack in fingret så skulle jag kunna göra rent en bit upp runt luckan i tumlaren. Där fanns nämligen också ludd. Först petade jag med pekfingret, det föll sig mest naturligt. Sen försökte jag lite med tummen, då det var en luddklump som kilat sig fast, rätt hårt. Sen använde jag mig av lillfingret eftersom det är det minsta lilla fingret och jag behövde komma åt i en extra smal passage. Lillfingret var förvisso smalt men helt hopplös på att göra något vettigt. Vevade mest lite planlöst omkring men hade inte ork att bidra med något som man kunde ha nytta av. In med pekfingret igen, det var trångt, men det gick.

Nästan.

För rätt som det var satt jag fast.

Man kan tänka många djupa tankar när man sitter fast i sin egen torktumlare, på huk dessutom, klockan 4 en fredagsmorgon. När skulle någon sakna mig? Kanske på jobbet, men ringer de mig och jag inte svarar tror de nog att jag är på ett hemligt möte någonstans och avvaktar till måndag.

Och då kommer barnen efter skolan, det kändes tryggt. Mer än tre dygn i en torktumlare torde det inte bli.

Kan man överleva så länge utan mat, vatten och choklad? Kände mig lite orolig för det, men trodde nog att jag skulle klara det. Ung, frisk och stark. Nåja, frisk och stark. Ok, frisk är jag i allafall.

Efter att ha konstaterat att jag nog skulle överleva, kändes det lite bättre och jag kunde gå vidare med den mer konkreta problemlösningen. Vad kunde jag nå från min position som skulle kunna hjälpa mig?

Efter en del baxande och trixande där jag bland annat fick vrida kroppen runt sin egen axel (DET gjorde ont, kan jag berätta, gör aldrig det om det inte är nödvändigt för att ni sitter fast i en torktumlare) lyckades jag nå sköljmedlet. Sköljmedel är halt och fint och jag hällde rikliga mängder över de små påpassliga hålen i plasten runt lucköppningen, den plast som höll fast mitt finger. Efter lite lirkande kom jag loss.

Fingret ser fortfarande lite kvaddat ut men nageln höll och det är det viktigaste.

Egentligen skulle jag vilja göra rent andra sidan om luckan också, och det borde gå om jag använder mig av vänsterhandens pekfinger. Det är smalare än sin högra kollega. Men jag tror jag väntar med det till måndag morgon. Och då skall jag se till att ha lite matpaket och någon termos med kaffe ståendes vid mangeln innan jag går igång. Om jag nu skulle fastna igen, tänker jag. Jag är ju ändå säkerhetschef och bör kunna planera för det oväntade.