Min image

Imorse steg jag upp tidigt och hann därför med omsorg klä mig och putsa alla fjädrarna. Jag tyckte själv att jag blev prydlig med grå kjol, grå topp och svart stickad tröja utanpå. Proper som en hallåa i teve på 60-talet. Inte så ball, kanske, men korrekt. Och huvudsaken är för övrigt att man är hel och ren och snäll, det sa iallafall min mormor som tröst när jag inte valdes till "sötaste tjejen i klassen" på 70-talet. (Eller ens kom med på topp-tjugo-listan. I en klass med tio tjejer...)

Det sista jag gjorde innan jag lämnade hushållet var att borsta tänderna. Samtidigt som jag hämtade tidningen och dammsög upp lite skräp i hallen. Man vill ju utnyttja tiden. Vilket var dumt. Självklart resulterade detta i att jag satte en liten klutt med tandkräm på den svarta tröjan, rakt på det högra bröstet. Det grämde mig en stund, men sen pillade jag så fint bort klutten och gnodde många varv med en handduk vatten och raskt var den perfekta imagen återställd.

När jag kom till jobbet skuttade jag lyckligt iväg mot kaffemaskinen det första jag gjorde, och mötte där en av mina glada medarbetare som undrade vad jag hade gjort med tröjan. Om jag nödvändigtvis ville pynta min svarta tröja så tyckte hon jag borde ha satt en vit fläck även på vänster bröst. Det såg konstigt ut när bara den ena boppen (skånskt uttryck för "bröstet") var försedd med ett vitt öga. Man kunde undra vad som hade hänt med det andra? Var det skadat, var ögat blint eller blundade det bara?

Den dumma tandkrämen hade med andra ord återuppstått, fattar inte varifrån den kommit, och jag fick vända inom toaletten och gno ett varv till. Höger bröst började nu bli lite ömt men sånt kan jag leva med, så länge min image hålls intakt.

Därefter skulle jag berätta den skojiga Ikea-historian från igår för medarbetaren och det gjorde jag med sådan inlevelse att jag för en väldigt kort stund glömde att jag höll en full kaffemugg i handen. En mikrostund glömde jag det, och på något sätt tycker jag att sådana små misstag borde vara tillåtna utan att de genast skall innebära konsekvenser, men tyvärr...

Kaffe över hela kjolen. Och tröjan, men det gjorde inget för brunt kaffe på svart tröja blir liksom ingenting. Blött och efter ett tag kallt, men inget som verkar menligt på ens utseende. Kjolen var värre dock, den var som sagt ljusgrå i original. Nu försedd med stora mörkgråa fläckar.

In på toa igen och försöka gno bort kaffet. Kaffe och tandkräm har mycket gemensamt. Elaka och långsinta är de båda två. Man gnor och jobbar och tror att man raderat ut minsta lilla fragment av kaffet/tandkrämen och så torkar plagget och VIPS är eländet tillbaka. Måste finna onda krafter där.

Det gick med andra ord sådär att få bort fläckarna, när plaggen torkar är fläckarna som nya och jag har idag fått hålla mig mest på kontorsrummet. Har jag varit tvungen att lämna det för att gå på möte, har jag burit ritningar i A3-format med mig överallt. Försökte hitta A1-or, men såna har vi inte på min förvaltning och jag ville inte rasera imagen som den alltigenom perfekta genom att inviga någon på någon annan förvaltning om hur illa det var ställt med min outfit.

Imorgon tror jag att jag skall åka till jobbet i badrocken och klä på mig här. EFTER att jag borstat tänderna och druckit kaffe. Frågan är bara hur jag kommer in i huset utan att någon ser mig. För DET skulle inte vara bra för min image.