Sena, lysande idéer

Ofta händer det att man kläcker lysande idéer i samband med festliga tillfällen. Dessa idéer framstår både som geniala och helt vattentäta och det råder ingen tvivel om att man genast, så fort som möjligt dagen efter, skall gå igång med verkställigheten. Koncensusen i idékläckargruppen brukar vara total intill tårögdhet.

Sen kommer dagen efter och då vill ingen längre vara med.

Men undantag finns. När jag och övriga sju vackra flickor satt i en ring i midsomras kom vi på att:

• Några av oss har trädgårdar omgärdade av helveteshäckar.
• Några har det inte = tid över.
• Alla gillar mat och vin och umgänge.
• Alla är bra på att fixa just mat och vin och umgänge.

Och då stod det klart att vi sjävfallet skall klippa häckarna ihop i fortsättningen, the more the merrier. Det var förvisso främst vi med häckarna som förde fram idén och som ännu, påföljande dag, fortsatte att applåderade den ivrigast. Vi försökte dessutom få det till att vi helt osjälvskt hittade på erbjudandet för övrigas skull, de som bor i lägenhet. För rätt som det är sitter de med en herrgård på 5 tunnland någonstans och då kan det vara direkt bra för dem att de har träning i trädgårdsskötsel i nutid. Och detta ville vi, deras bästa och mest omtänksamma vänner, så gärna hjälpa dem med.

Några tårar av tacksamhet över vår omtänksamhet kom inte, men man skall inte vara petig. De lovade att ställa upp och ibland får man vara nöjd med det lilla.

Och idag skall det roliga börja. Vi inleder boot campen hos ligusterhäcken och hushållen har inför detta hedersuppdrag inventeras på allt användbart material i form av batteri- och eldrivna häcksaxar, krattor, sopsäckar och gummiband att sätta upp håren med. Det är lätt hänt att man ser ut som Sinead O'Connor om man inte är uppmärksam.

Jag var ute en stund igår och svingade min eldrivna variant bara för träningens skull. Som van och mångårig hemmansägare med häck känner jag förväntningarna på mig och jag vill vara beredd om ägarinnan till ligusterhäcken plötsligt vill att jag formar om den till en liten häst. Det är inte läge då att stå och fundera på om både knappen och handtaget måste tryckas in samtidigt för att saxen skall gå igång, eller om det funkar med endera av dem och vilken isåfall.

Nästa vecka är det min tujahäck som skall ansas. Den är 2,5 meter hög och jag har ingen stege, men det vet de andra inte om ännu. Jag får nog köpa mycket vin...