Troligen allvarligt sjuk ändå

Mitt mirakulösa tillfrisknande imorse till trots, så undrar jag inte om jag inte är lite sjuk iallafall.

Denna teori grundar sig på ett mail som jag just skickade ut till personalen med en upplysning om vilka rätter de kan få välja mellan när vi skall ut och fira två födelsedagar i nästa vecka.
När det gäller förrätten så har jag bestämt att de får välja mellan toast Skagen. Toast Skagen är jättegott och tycker man inte om det så har man fel. Någon anledning att välja något annat finns därmed inte.

Detta pragmatiska och omtänksamma sätt tänkte jag inledningsvis även applicera på deras val av huvudrätt. Med andra ord metodiken att jag väljer vad jag vill ha och därefter berättar jag för alla vad de vill ha. Vilket som av en lycklig slump är detsamma som jag redan har valt till mig. På så sätt vet de att de får en balanserad måltid, nyttig, god och samtidigt slipper de ifrån valets alla våndor och dilemman. För dessa våndor har jag tagit på mig, osjälviskt och uppoffrande som den fina människa jag är.

Men sen kom jag att tänka på den kommande medarbetarenkäten som skall ut inom en nära framtid, på hur lätt saker och ting missförstås, och då tänkte jag raskt om och gav alla hela 5 alternativa huvudrätter att välja mellan. Dessa skrev jag omsorgsfullt och beskrivande om. Det var potatisgratänger och rödvinssåser, fetaost, basilika, kantareller och grön sparris till höger och vänster, med och utan portvinssky.

Och jag blev inte hungrig!

Jag blev inte ens sugen.

Jag kunde lika gärna ha suttit och skrivit om golvbrunnar, kabelkanaler, mellanstycken, grenrör, muffar till renstrattar eller distansklossar. Med tillhörande beslag och dyckertar.

Detta är ett illavarslande tecken och jag är djupt oroad. Vad månde bliva? Inte nog med att jag snabbt kommer att tackla av, bli mager och förmodligen se ut som vilken fotomodell som helst inom en snar framtid, jag kanske dessutom har drabbats av någon allvarlig sjukdom som kommer att påverka mitt privatliv?

Jag har nu suttit en lång stund och tänkt på Marabous 250-grams chokladkakor, Calzone-pizzor med extra ost, sjötunga Walewska med ett svalt vitt vin till. Ingenting. Vill inte ha.

Skall det fortsätta på det här viset börjar jag ana att min sista stund är kommen och då är det nog bra att jag stänger ned datorn och börjar göra något vettigare medan jag fortfarande har tid och ork. Storstäda garderoberna, till exempel. Alla mina träningsoveraller och termotofflor är inte representativa och bör inte finnas med i kvarlåtenskapen. Kanske får jag slänga de badrockar jag använder när jag kommer på att jag måste mecka med cyklarna på morgnarna före jobbet också. Fläckarna på dessa kan väcka frågor annars.

Gud, så stressigt det blev nu!