Världens lindrigaste fall

Igår när jag hade varit ute och sprungit och kom hem började jag nysa. Upphöjt till tio, nös jag. Hela tiden, i princip, och jag fick en försmak av hur drunkningsdöden skulle te sig, för jag hann varken andas eller snyta mig mellan varven.

Den nya influensan, tänkte jag. Och sånt skall man ta på allvar om man har en samhällsfunktion. Alltså kröp jag raskt in i träningsoverall och termotofflor, intog genast ryggläge, lade fötterna högt (vilket inte alls var bra, då började krampen), kollade febern och beredde mig på att nu börjar det snart.

Febern låg på 37,2 vid sista mätningen och det kändes högt. Inte jättehögt, kanske, men starkt på väg uppåt. Första gången jag tog tempen, i och för sig innan jag klätt på mig träningsoverall och termotofflor och krupit ned under duntäcket, låg febern på 37,0 och denna radikala stegring av febern kändes som om en oroväckande utveckling av min hälsostatus var på gång.

Jag halvslumrade fram till klockan 22, då tittade jag på ett teveprogram om en kille som gått ned nästan 200 kg, och somnade sedan om. Full av martyrkänslor när jag insåg att imorgon (idag), när sjukdomen eskalerat och jag förmodligen var helt orörlig, skulle INGEN kunna ge mig varm soppa, lägga svala händer på min panna, tvinga mig att få i mig vätska, gärna nyponsoppa för det tycker jag om, och i panik springa till apoteket och ställa till kaos där genom att kräva bästa tänkbara medikamenter för att rädda mig tillbaka till livet igen.

(Detta har i och för sig aldrig hänt, ej heller under de många år jag varit gift, men det kändes skönt att tycka synd om mig ändå.)

Idag när jag vaknade hade jag glömt att jag var sjuk igår. Det slog mig först när jag halkade på termotofflorna som kasat ur sängen och låg på golvet vid fotändan. Inga nysningar, ingen feber, ingenting.

Ett tag övervägde jag att stanna hemma, om utifall att sjukdomen hastigt skulle slå till igen. Men sen slog det mig att jag ju skall med dottern till läkaren idag och således är jag nu fullt påklädd och redo att möta dagen. Ungefär lika frisk som jag var i går vid den här tiden.

Och jag undrar om jag har haft Sveriges eller kanske till och med VÄRLDENS mest lindriga fall av influensan? Kanske skall jag kontakta Smittskyddsinstitutet och donera min kropp till forskningen?

De kan få börja forska lite på den redan nu, faktiskt. Om de gör det i Stockholm och bokar in mig på något fint hotell i city under forskningsperioden. Kanske hittar någon trevlig show jag kan gå på någon kväll också. Jag ringer direkt, undrar om deras växlar har öppnat ännu?