Dansk-tysk språkförståelse

I helgen hade jag besök av en dansk kompis och vi roade oss kungligt med att försöka uttala ord på varandras språk, räkna ut hur man räknar, framförallt på danska, och överhuvudtaget förstå den andre. Det var roligt. Vilket för övrigt betyder "lugnt" på danska.

Ännu roligare är att danskarna, om jag nu utgår ifrån att mitt exemplar av besökande dansk inte är unik, inte på vis i världen kan säga sjuksköterska eller sju sjösjuka sjömän. Det blir något åt sijuk-s-k-öterske-hållet, det var det närmaste vi kunde komma. Vilket jag tycker är ett tecken på att de inte anstränger sig ordentligt. Jag menar, hur svårt kan det vara? Det är ju bara att säga, liksom.

Att prata danska är emellertid omöjligt. Det går verkligen inte bara att säga hur man än anstränger sig. Det måste vara från danska språket som buktaleriet kom, för jag upptäckte att det lyckades bättre om jag talade långt ned i halsen och lät hakan vila mot nyckelbenen, men så kan man ju inte gå omkring så fort man åker över bron. Och för övrigt tror jag att jag saknar någon detalj i svaljet som man behöver för att tala danska, för speciellt likt blev det ändå inte. Det har emellertid inte med mig att göra utan med det danska språket. Språket är fel.

Lika erbarmliga på att låta sju sjösjuka sjuksköterskor sjunga som danskarna är, är tyskarna. Det har jag också rika erfarenheter av eftersom jag har släktingar i det landet. En gång när jag var liten fick vi besök av tyska släktingar på rundresa i Sverige. De kom närmast från en mycket trevlig stad med utvandrarmuseum som de haft stort utbyte av att besöka.

- Jaha, sa vi, Karlshamn?

- Nej, svarade de, Fuck-you.

- Jag, som på den tiden var en oskyldig liten flicka som lätt blev generad över alla vuxna som på något sätt kunde sättas i samband med min person, tittade desperat efter luckan i golvet som jag kunde låta mig falla genom. Mina morföräldrar, som inte visste vad fuck-you betydde redde lugnt ut var besökarna hade varit.

Bokstaven "v" uttalas som "f" i Tyskland. Och "sjö" kan de inte säga, det har vi redan konstaterat. Alltså hade de besökt Växjö. Fuck-you.

När jag, på ett mycket fint och diskret sätt, som det bara anstår en djupt generad 14-åring, förklarade vad det betydde som de pratade om, skrattade besökarna så tårarna rann. Och sa att nu förstod de varför personalen i biljettluckan hade brutit ut i gapskratt så fort de hade fått sina tågbiljetter och vänt sig om.

Detta är ett exempel på en liten hyggelig historia som är sjov och som man får ta det roligt med när man maler åhörarnas uppmärksamhet, i synnerhet om man berättar den till frokost. (Vilket lär betyda "en liten trevlig historia som är rolig och som man får ta det lugnt med när man mäter åhörarnas uppmärksamhet, i synnerhet om man berättar den till lunch.")

Som ni märker har danskarna snott våra ord men valt att koppla ihop dem med fel betydelse. Sånt förvirrar också.