Författarmöda

Jag har en tid hållit på och meckat med att få ihop mina fria fantasier i skriftlig form till en bok och igår kväll lade jag sista handen vid korrekturläsningen. Jag läser bäst korrektur genom att ha papper i handen och rätta med gåsfjäderpenna direkt på papperet, ungefär som HC Andersen, men så fungerar det inte i den moderna författarvärlden.

I denna värld skriver man sin bok i ett Worddokument och sedan laddar man upp filen till förlaget och tittar spänt på resultatet i ett förhandsgranska-läge på skärmen. Allt möjligt kan hända på vägen fram, lär man sig. Radavstånden blev på vissa ställen monstruösa fast de såg ok ut i min version, talstreck blev ibland korta och ibland överlånga och hade det dykt upp små dansande grisar på vissa sidor så hade jag inte reagerat nämnvärt på det. Allt kunde hända när man laddade upp.

Men jag knegade på, ändrade, laddade upp, läste, ändrade, laddade upp och så vidare. Igår tröttnade jag på det hela och bestämde mig för att resterande fel fick vara kvar som en slags charmmärken. Man skall inte överarbeta saker och ting. Men, vis av erfarenhet, laddade jag inte upp sista revideringen igår, man skola aldrig göra viktiga ting när man är trött, så lyder ett gammalt känt djungelordspråk. Alltså väntade jag tills imorse. Saker jag gör på morgonen brukar ha kvalitetsstämpel.

Tidigt i arla morgonstund svepte jag igenom texten, ville inte se fler fel och gjorde det inte heller. Jag laddade därför upp. När jag gjort det, klickade jag på en liten förtroendeingivande knapp som det stod "Spara" på. Spara ville jag göra, så mycket jobb som jag lagt ned. Sen åkte jag till jobbet.

På förmiddagen fick jag plötsligt ett mail där någon konstaterade att jag hade en bok ute, så roligt.

Hade jag?

"Spara" var tydligen detsamma som "skicka till förlaget och börja sälja" och det var verkligen inte vad jag hade tänkt. Jag hade bland annat inte lagt sista handen vid omslaget, som jag själv ägnat kvällarna åt att layouta i det behändiga formatet 216 x 318,25 mm med 3 mm utfall på alla sidor. Buslätt.

Jag hade inte ens kollat med säkerhet att det namn jag skrivit som ansvarig fotograf av omslagsbilden var rätt namn. Där hade jag tur, dock. Annika var fotografen, precis som jag trott och också skrivit. När jag kom hem ögnade jag snabbt igenom inlagan och det första jag såg var ett skrivfel.

Jag vill inte hitta fler fel och de problemet tänker jag lösa på mitt sätt. Jag tänker lösa det genom att inte titta på innehållet fler gånger. Det verkar vara det enklaste sättet.

Länken är: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=40203

Och den som hittar felet jag hittade, ombedes att ingenting säga. Inte förrän om ett år eller så. Tio kanske. Max 20.