Det har sina sidor att skaffa sig nya möbler. Jag har fortfarande ont i händerna, träningsvärk i de bakre musklerna av kroppen och ont i ryggen av allt monterande i helgen. Men det är värre än så. Skaffar man nya möbler måste man på ett eller annat sätt bli av med de gamla också. De har inte vett att fatta när de är oönskade och tar därmed inte på något sätt ansvar för sin transport ut ur hushållet. Tvärtom. De vill inte gå och man måste därför handgripligen välta dem ur boet.
Jag tycker mycket om sånt som går snabbt och enkelt och jag funderade en god stund på om man skulle kunna få ned dubbelsängen från ovanvåningen utan att montera ned den. Jag uteslöt relativt snabbt trappvägen, den var för smal och med för låg takhöjd delar av sträckan, det såg jag med blotta ögat. Däremot övervägde jag länge om man skulle kunna få ut sängen genom balkongdörren, via taket ovanför terrassen och därefter ned på marken. Det skulle kunna gå, sängen var två meter bred och dörrhålet var 2 meter högt. Dessvärre ur det här perspektivet var det inte fritt fall utanför dörren, där fanns en fransk balkong som var så gediget fastsatt i huskroppen att jag nästan tror att det var kring den huset byggdes en gång i tiden.
Istället blev det till att bita i det sura äpplet och börja demontera bingen. Att montera ned en säng är ungefär detsamma som att montera ihop en ny säng, fast baklänges och utan hjälp av några instruktiva teckningar. Man får klara sig själv, helt enkelt, på vilja och kvinnlig intuition, vilket inte alls är det sämsta utgångsläget.
Dottern och jag slet, bankade, hamrade, skruvade, svor och tappade diverse sängdelar på våra små rosentår innan vi fick ned allt i garaget för mellanlagring. Där kunde de emellertid inte bo, det talade jag tämligen omgående om för dem. Sängbottnarna, 2 st på 90 cm bredd, skall till sänghimlen med hjälp av Sankte Resta. Sängramen, nattduksborden, ett skrivbord och lite annat smått och gott skall till Myrorna för ett eventuellt fortsatt liv någonstans.
Igår satte jag ut sängbottnarna, eftersom Resta enligt uppgift skulle hämta dem "någon gång" med början då. Ikväll har jag ställt ut resten av möblemanget på en annan del av garageuppfarten eftersom Myrorna "någon gång" med början imorgon skall hämta sin beskärda del.
Garageuppfarten ser numera ut som ett välmöblerat sovrum och grannarna tror sannolikt att vi har blivit osams i hushållet och att jag har börjat kasta ut barnen ur boet lite successivt. Eller att barnen har gjort myteri och kastat ut mig.
Men tror de det sistnämnda, hoppas jag att de snart kommer över och erbjuder mig tak över huvudet. Jag hoppas jag får eget rum. Med egen teve. Undrar hur länge jag skall låta det gå innan jag tar upp frågan om veckopeng...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar