Från juraperioden

Om man tänker tillbaka på sin egen uppväxt och, ännu värre, börjar PRATA om den med någon född på 90-talet, så tittar de på en ungefär som om man kommer från Mars. Eller som om man har åkt med en tidsmaskin direkt från jura-perioden. Min födelse verkar ha inträffat ungefär samtidigt som man kom på hjulet och elden. Hade jag med övertygelse påstått att det var jag som kom på dessa ting, så är jag inte övertygad om att jag hade blivit ifrågasatt.

Sånt gör en både glad och beklämd, fast av olika anledningar.

Jag samtalade igår med en manlig kamrat till min 15-åriga dotter. Han berättade stolt om sin nya, blåa mössa och detta i synnerligen offentliga sammanhang. På intet sätt försökte han dölja att han stundtals använder mössa. Sådant kan rubba en 60-talist i sina grundvalar. Detta hade ALDRIG hänt när jag var 15 och jag kunde konstatera att här hade vi ett exempel på en rejäl skillnad jämfört med dåtid.

När jag växte upp, strax efter istiden, var det absolut omöjligt att bära mössa. Endast töntar och gamla tanter skylde skulten och faktum var att nog alla de som inte ingick i dessa två kategorier hellre dog än drog på sig dylik tingest.

Att vika ned sig så pass att man klädde sig så att man inte frös, och hade vantar, mössa och halsduk, var nämligen tecken på stor mesighet. Helst skulle man dessutom gå med den midjekorta täckjackan öppen, även i snöstorm och vid så stark kyla att talgoxarna och rådjuren dog som flugor och man fick kliva över dem när man skulle ned till stan. Själv höll jag på att frysa ihjäl vid flera tillfällen, bara på vägen mellan bostaden och skolan. I princip frös jag varje vinter mellan sjätte klass och tills jag tog studenten.

Det var dessutom absolut förbjudet att på något sätt omhulda fötterna med fodrade skor. Så lite sko som möjligt skulle man ha på sig. Riktigt tufft var det dessutom att ha kängor som man inte snörde utan som fick vara öppna med plösen hängande utanför. Det var snö i skorna för hela slanten och på den tiden fanns det faktiskt snö i Blekinge. Således hade jag snö i skorna, och blöta, kalla fötter i princip från oktober till april. Att jag fortfarande kan gå är ett herrans under.

Men det är andra tider nu. Jag vet lärare som har stora problem med att få ungarna att TA AV SIG mössan. Även på skolavslutningen inför sommarlovet.

Jag kanske kommer från juraperioden, iallafall.