Ospännande

Jag beklagade mig igår på Facebook över att det aldrig händer något spännande privat.

På jobbet är det spännande hela tiden. FÖR spännande, stundtals, så att man nästan blir rädd eller åtminstone rejält orolig mellan varven. Men det är på jobbet, det. Dessutom vänjer man sig vid att ha det spännande på jobbet och att det i perioder är så mycket att göra att man inte kommer hem och äter middag på vanligt sätt utan sitter i sängen med en frysburk mikrad mat och en gaffel klockan kvart i tio på kvällen. Efter några dagar är det fullt normalt och kommer man, som jag faktiskt gjorde i måndags, hem vid 17-tiden så blir man alldeles vilsen. Vad gör man hemma så tidigt på dagen? Jag mindes inte.

Tisdag och onsdag har jag jobbat sent igen, så allt har normaliserats, men den akut spännande och oroande fasen är över och då vaknar genast behovet av spänning privat.

Varför händer det inget?

Jag skulle t ex vilja att någon ringde och erbjöd mig ett jättespännande jobb. Gärna på UD, som säkerhetschef på Fritidsresor (eller Ving, det kan funka, det också) eller som sakkunnig kommunsäkerhetsexpert på regeringskansliet. Det hade varit spännande.

Går inte det, skulle jag vilja vinna något helt oväntat. En resa så långt bort som möjligt för mig och barnen hade funkat. Eller en Volvo XC90. Eller varför inte många miljoner? Med tanke på att jag inte spelar så är jag inte helt insnöad på just vinst. Det går lika bra med ett arv.

Det hade varit väldigt trevligt om någon skickade mig en bukett med tusen rosor till jobbet, bedyrade mig sin innerliga och långvariga kärlek och dessutom visade sig vara Mark Harmon, George Clooney, Harrison Ford eller åtminstone Shrek, för han är rätt mycket man, han också även om han är grön. (Men kunde Michael Jackson bli vit så kan säkert Shrek det också, med rätt behandling.)

Eller att bokförlagen plötsligt börjar slåss om att få ge ut mina böcker, ge mig förskott på 10 stycken och låter mig bli stenrik på att skriva. Vi pratar godmorgontevesoffor och Hänt i Veckan och premiärer och sånt.

Inget åt det hållet händer.

Återstår att drömma och det går inte så bra det heller. I natt tänkte jag drömma något om riddare i vita XC 90:s eller om mig och Humphrey Bogart på spännande uppdrag i Casablanca, men det blev fel. Det blev nästan så, men inte fullt ut.

Jag drömde att jag skulle starta en litteraturcirkel med mina väninnor. Vi skulle fokusera på spännande böcker, förvisso, men ändå...

Jag lyckas således inte ens DRÖMMA spännande...