Inte omöjligt

Jag befinner mig i en period av stor stress, i synnerhet på jobbet. Mycket skall göras, många är åtagandena och inbokningarna, dagarna är långa som skånska ösregn och deadlines-en dunsar ned omkring mig ungefär på samma sätt som bollarna gjorde när jag försökte lära mig att jonglera med mer än en boll i taget. Livet känns omöjligt.

När man är jäktad på det viset har man inte alltid koll på alla detaljer i vardagen. Saker och ting händer som man bara häpet kan konstatera händer, företrädesvis konstaterar man det med gapande mun.

Igår hade jag planerat in att jag skulle jobba undan lite på kontoret mellan 7.15 och 12, åka till Lund på möte kl 13-16, därefter åka hem och äta lite, och sedan gå på sista skiftet kl 17 igen med informationskväll om bostadsinbrott. Maten var tagen ur frysen och lämnad hemma på diskbänken med stränga instruktioner om att börja tina, allt var uttänkt och förberett och därför förvånade det mig mycket när påminnelsefunktionen i mobilen började trumpeta ut redan kl 08.15 att jag borde ge mig av. Det visade sig att mötet ägde rum kl 9-12, inte 13-16. Detta kändes omöjligt.

För i och med detta gick hela min planering i stöpet, det blev ingen ordning med någonting och middagen åt jag kl 21.30. Skall man se något positivt så skulle det väl vara att maten vid det laget åtminstone var ordentligt tinad.

Jag fick vid detta tillfälle lätt panik. Det är inte roligt för ett kontrollfreak när man inte ens har en aning om i vilken kommun man skall vara och när under innevarande dag. Vid tillfällen som dessa, går emellertid stödtrupperna, trossen och kavalleriet igång. Det undermedvetna, alltså. Medan jag gör en sak, pysslar hjärnan med helt andra saker på sitt håll

I mitt fall bestämde den sig för att hjälpa mig lite genom att skapa en luftigare kalender. Detta löstes snillrikt genom att hjärnan började skriva in möten på dagar som redan hade passerats. En student från gymnasieskolan som trodde sig ha bokat ett möte med mig igår,tisdag, kl 10, hade av förklarliga skäl fått vända i dörren. Jag var ju nämligen i Lund då. När han lätt förebrående ringde upp mig fattade jag ingenting. Jag mindes att vi bokat in en tid men när? Det visade sig att jag i onsdags i förra veckan bokat in ett möte på tisdagen. Dagen innan. Mycket fiffigt tänkt, störde inte min planering den här veckan ett dugg och var verkligen en snillrik lösning. Som dessvärre inte funkade fullt ut eftersom studenten ifråga skrev in samma tid fast en vecka senare.

Tanken var god, men skall den fungera, måste båda parter skriva in mötet i förfluten tid, och jag har en aning om att detta kan bli svårt.

Inte omöjligt, dock, inte omöjligt.