Konsten att prova

Nuförtiden är det väldigt modernt att prova saker. För provade man vin, punkt slut. Nu provas det ostar, choklad, kaffe, dessertvin, öl och whiskey och snart kommer det säkert ketchupprovningar och blandegodisprovningar. Där tror jag att jag kommer att glänsa.

Jag har väldigt goda egenskaper och förmågor, men ingen är helt fullkomlig på alla punkter och således brister jag en del i smaklökar. Jag känner skillnad på vin, öl och kaffe men mer än så är det inte. När mina kollegor klagar på att kaffet är svagt, smakar beskt eller väldigt starkt, förstår jag inte vad de talar om. Kaffe kan bara smaka kaffe. Är det väldigt svagt smakar det vatten. Mer än så kan jag inte urskilja.

Vinprovningar med lakrits, läder och söderväggar är jag helt bortkopplad från. Jag har lärt mig reglerna och vet att jag skall blunda, rulla glaset, andas in, säga "mmmm", ta en slurk, rulla runt den, smacka, säga "aaah" och sedan raskt fånga upp de där söderväggarna och känslan av ekfat och svarta vinbär som andra börjar antyda. Sällan finns något rätt och fel så jag brukar alltid påstå att det smakar läder och björnbär, det har hittills aldrig funnits någon som haft invändningar. Men egentligen tycker jag bara det smakar vin.

En man i bekantskapskretsen berättade igår att han tillbringat fredagen med whiskeyprovning. Det har jag aldrig prövat, men jag ifrågasätter starkt om det överhuvudtaget går att genomföra dylika.

För mig räcker det med en slurk whiskey, så är både smaklökar, mandlar, gomsegel och eventuella polyper bedövade. Efter två slurkar sjunger jag. Gärna sorgliga Bellmanvisor där de omsjungna har det jobbigt och på sluttampen vill dränka sig ihjäl, vilket jag illustrerar genom att försöka stå upp (lutar mig gärna mot en vägg av säkerhetsskäl) och samtidigt gestikulera, grimasera och på andra vis visuellt framställa våndorna som de stackarna i visorna genomled.

Många av de som är tvungna att åhöra och -se detta blir väldigt gripna och tårögda. Jo, det har jag sett med egna ögon. Deras ansikten är helt ihopskrynklade efter en stund och klara tårar rinner ur ögonvrårna. Oerhört vackert, allting. Men någon provning av whiskey blir det aldrig tal om. Vid den tredje slurken har jag somnat.

En gång provade jag dessertvin. Dessvärre före middagen på konferensen jag befann mig på. Jag gillar choklad och godis och gör man det gillar man, enligt min egen teori, även dessertvin för det är sött som flytande blandegodis. Jag drack mina tre provningsglas, kände ingen skillnad, men såg att det fanns färgskiftningar och hade således ändå ett utbyte av provandet. Sen drack jag upp två slattar och därefter kunde jag inte resa mig upp när vi skulle gå till middagen.

Sedan dess har jag bara provat choklad. Det kan man till och med köra bil efter. Om man inte provat för mycket choklad och ätit upp de andras bitar också, för då kan man behöva vila en stund. Det har jag råkat ut för, det också.