lördag 7 november 2009

Vill ha ett ordentligt spöke

Det händer märkliga ting i mitt hem. Saker försvinner. Vissa saker dyker upp igen, men på väldigt märkliga platser.

För drygt två veckor sedan jobbade jag länge och ringde därför hem vid 17-tiden och gav direktiv och välmenande råd till barnen vad gäller träning, äta något innan, sätta på potatisen, sådana ting. Sonen svarade i sin trådlösa telefon på sitt rum och eftersom jag ville tala tydligt även till hans syster gick han motvilligt till husets västra flygel och lät henne lyssna andäktigt på det jag hade att säga. I hans telefon.

Kvällen efter var dottern på annat håll och ledde ungdomar i konfirmationsfrågor. Sonen och jag pysslade runt själva hemma när plötsligt telefonen ringde. Jag svarar av princip aldrig eftersom det av princip aldrig är någon som vill tala med mig. Sonen svarade inte heller för han hade inte fått tillbaka sin telefon, som han lånade ut till sin syster kvällen innan. Det var då vi upptäckte att den telefonen var borta.

När dottern kom hem letade vi igenom alla hennes grejer, alla sonens grejer, alla mina grejer, vi letade på alla tänkbara ställen och slutligen på alla otänkbara också såsom garaget, tvättkorgen, tidningsåtervinningen och soppåsen.

Telefonen var helt och hållet borta.

Sedan dess har en relativt ny och DYR design-disktrasa försvunnit och förblivit borta och igår försvann diskborsten. Den hittade jag emellertid igen i soppåsen. Ingen hade lagt den där.

Idag bytte jag lakan och eftersom vädret var fint tänkte jag hänga ut de nytvättade lakanen en stund. När jag klar med upphängningen, slängde jag en blick över mina ägor och konstaterade att det är overkill att ställa in trädgårdsmöblerna när de är gjorda av plast. Solsängarna var lika vita och fina som när de köptes för något år sedan, sannolikt tack vare snö-, hagel- och stormblästringarna de drabbats av genom åren. På den ena sängen låg det emellertid något svart och störde helhetsintrycket. Något fyrkantigt och svart.

Telefonen.

Hur i HELA friden hade den hamnat där? Ingen hade lagt den där, självfallet. Dessutom låg den på baksidan av huset där ingen rimligen har lust att trampa runt på kvällstid i oktober-november och tala i telefon. Jag begriper inte.

Telefonen var dyngsur, den låg med knappsidan upp och hade varit utsatt för konstanta ösregn i 2 ½ vecka, men jag torkade den sorgfälligt och satte den sedan på laddning. Den gick igång.

Någon spökar i mitt hus och det kan jag i och för sig leva med, men får jag önska något skulle jag vilja ha ett spöke som ställer i ordning åt mig, istället för att gömma mina saker. Hör du det, Sankte Per?! Jag vill ha ett ordentligt spöke, tack. Gärna en föredetta butler.

2 kommentarer:

  1. när du tröttnar på spöket kan du skicka han till mig elelr så kan vi dela han .. jag jobbar ju natt... kram

    SvaraRadera
  2. Mimmi. Du skriver alltid lika underhållande... Men nu är det en liten detalj som jag hakar upp mig på; design-disktrasa... Que?

    SvaraRadera