Mimmi-statyetten går till...

Igår upptäckte jag ordningens högborg. Vi pratar om en plats där det finns skyltar, bilder, foton och tydliga direktiv för allt man vill veta och göra, och där allt har sina förutbestämda platser. Även besökarna. Jag blev nästan tårögd.

Min bil har under en längre tid omväxlande inte velat låsa dörrarna när jag kört klart, omväxlande inte velat öppna dörrarna när jag känt mig redo att köra igen. Ibland har jag fått uppfattningen att det varit -24 grader utomhus av den digitala termometern att döma, och stundtals har det inte gått att rulla ned fönstren. Allt detta fanns det bot för vilket skulle åtgärdas idag och jag inställde mig på Bilia kl 07.20.

Redan när jag lämnade motorvägen såg jag skylten med "Serviceverkstad" svävande i höstmörkret och jag förstod utan problem att jag förväntades köra ned i garaget under skylten. När man kom in i garaget under bilhallen fanns det överallt både tydliga skyltar och pilar på golvet så att jag och andra skulle förstå att man förväntades köra där det fanns utrymme nog att köra och inte rakt in i väggen, vilket någon kanske hade gjort om han inte blivit vägledd.

Väl inne i garaget fanns det skyltar med "kundmottagning" och jag förstod att det var dit in jag skulle för att anmäla mitt fordon. Jag parkerade lägligt på en ledig plats utanför kundmottagningsburen och därefter drog jag i dörren där det stod "Dra", tryckte på nästa dörr jag där det stod "Tryck" och vips var jag inne och kunde trycka en nummerlapp. Vilket det fanns en skylt med instruktion om att man skulle göra.

Det tog 1 minut innan det blev min tur och mannen som fick mitt ärende på sin lott knappade lite på sin dator, såg att jag skulle bli hjälpt av Fredrik och beordrade mig att följa med. Därefter stegade han iväg genom en bakdörr och ut i verkstaden med mig på höga klackar hack i häl.

I verkstaden fanns det tre olika portar, var och en med en uppsättning servicestationer, sida vid sida. Alla var försedda med en rejäl skylt med ett namn och ett stor foto. Vi pratar stora skyltar, 1 x 1 meter minst. Jag såg min Fredriks ansiktsbild på långt håll. Vägvisaren stegade fram till en pulpet i Fredriks bås, lade min bokningslapp på tangentbordet, pekade tydligt på en plats i omedelbar närhet av pulpeten och sa "stå här, så kommer Fredrik snart", varpå han gick tillbaka till sin kundmottagning.

Jag ställde mig lydigt på den utpekade platsen och tittade mig därefter omkring. Det fanns cirka 10 stationer med 10 skyltar på 10 glada tekniker. Vid nästan alla stationer stod det förväntansfulla bilägare som tålmodigt inväntade just sin tekniker.

Hjältarna, bilkillarna, kom troppande en efter en och alla vi väntande tittade noga på deras ansikten, jämförde med bilden vi hade ovanför oss och blev väldigt besvikna varje gång killen som kom inte såg ut som "vår" bild. Lite skojigt var det dock att se till vilket bås han skulle gå och få reda på vad han kunde heta.

De hade alla möjliga namn.

Till slut kom min Fredrik som trollade fram en stol under pulpeten, knappade in mitt registreringsnummer på datorn och kunde läsa de symptom jag uppgivit när jag bokade besöket. Efter att jag förtydligat en del ytterligare diffusa åkommor nickade Fredrik att han hade bilden klar och sa att nu kunde jag lämna min skyddsling i hans händer. Vid halv fyra var jag välkommen tillbaka. För att hitta ut skulle jag bara gå ut genom porten, följa skylten mot kundmottagning, gå in, gå uppför trappan och följa skylten mot "utgång".

Jag gjorde precis som han sa och kom lika enkelt ut som jag kommit in.

Vid fyra dök jag upp och gjorde precis likadant som på morgonen fast tvärtom. Det fanns skyltar på det hållet också. Fredrik hade emellertid gått hem, men det fanns en annan kille som jag skulle hitta i mittersta porten, i ett av vänsterbåsen. Jag såg hans skylt och hans ryggtavla på långt håll. Han satt och knappade på datorn han hade på sin pulpet. När jag var någon meter bakom honom, sa han "Hej" och svängde runt med mina nycklar i handen.

Jag undrade om han hade ögon i nacken, han kunde varken ha sett mig eller hört mig. Det är inte dödstyst i en bilverkstad. Det påstod han att han hade.

Min bil stod på p-ytan I till vänster. Jag skulle hitta I om jag gick ut genom porten. Det gjorde jag och där stod bilen. Sen körde jag hem.

Skyltar, bilder, foton, teckningar, pilar i golvet, inga väntetider, koll på läget och biltekniker med ögon i nacken. 8 av 8.

Nominerad för Mimmistatyetten (ordningspriset) är för år 2009 Bilias verkstad vid Jägersro i Malmö. Och eftersom jag inte har hittat några fler värdiga nomineringskandidater har jag efter noggranna överläggningar med juryn kommit fram till att vinnare av Mimmistatyetten 2009 är...

BILIA!