Ibland utvecklar sig tingens ordning på ett helt oväntat, men väldigt tilltalande sätt.
I cirka 15 år har jag levt med att någon i min omedelbara närhet har snott mina prylar. Inledningsvis gick mina skor och mina kläder mest omkring hemma i bostaden, draperade kring en alldeles för liten barnakropp. De senare åren har emellertid mina skor och mina kläder fortsatt gå omkring, draperade kring samma nu något längre kropp, fast inte nödvändigtvis bara hemma i bostaden. Inte heller nödvändigtvis på hemorten.
Min sminkborste låg i morse i fel necessär. Min ögonbrynspincett dyker upp i fel fack i min necessär. Häromdagen var mina glasögon ute på äventyr i skolmiljö utan att jag var informerad.
Byteshandeln har varit väldig ensidig. Det är uteslutande mina saker som använts och eftersom jag inte har kunnat klämma in kroppen i storlek 34/36 sedan jag gick i mellanstadiet har jag inte med bästa vilja i världen kunnat låna något tillbaka.
Tills nu.
Igår var dottern på bal och i förrgår köptes det skodon enkom för detta tillfälle. Hon brukar köpa fåniga ungdomsskor, platta tygsaker som jag inte kan gå i för då tippar jag baklänges, men skorna hon dök upp med i förrgår var av en helt annan karaktär. De var svarta, högklackade, snygga och I MIN STORLEK. Barnets fossingar har växt och äntligen uppnått mina fötters ståndsmässiga dimensioner.
Jag kunde ha skorna. Och lita på att jag kommer att ha dem också! På första bästa fest jag blir bjuden på skall skorna vara på.
Nu hoppas jag bara att jag blir bjuden på en fest inom det närmaste året, innan hon har slitit ut skorna eller lånat ut dem till någon annan.
"Tippar baklänges..."
SvaraRaderaSå det är det klackarna är till för. Jag trodde i min manliga enfald att det var klackarna som framkallade den stundtals vingliga och lätt obalanserade gången hos uppklädda kvinnor... Men klackarna är alltså... stabilisatorer!?