Nästan

Det är mycket "nästan" är mitt liv. Framförallt i mitt hem. Men det tror jag är ett steg i rätt riktning, från stadiet "sen". Sen var inte bra. Nästan är åtminstone på god väg.

Imorse när jag tittade in i kylskåpet kunde jag konstatera att påsen med goda frukostbullar hade undersökts av någon i familjen. Sannolikt inte av mig, om jag inte har börjat gå i sömnen. Efter undersökningen hade påsen förslutits. Nästan. Några av bullarna var som ett resultat av detta ganska torra.

Även ostpåsen hade någon använt sig av. Framförallt innehållet i ostpåsen. Jag skulle, med Clouseaus strategiska uteslutningsmetod, kunna ana att osten varit framme och ätits av. Sedan hade den återbördats till sin påse. Nästan. Någon hade inte orkat skaka ned osten i påsen och snurrat till påsöppningen utan osten hade nödtorftigt tryckts in i plasten, dock inte så långt att påsen gick att stänga. Delar av osten var nu väldigt torra.

Efter allt detta hade något fått behov av att uppsöka toaletten och där hade allt toalettpapper använts upp. Nästan. En centimeter papper hängde kvar, sannolikt för att den som nästan använt upp allt papper skulle slippa omaket med att lyfta upp en ny rulle från korgen på golvet, ca 40 cm ifrån hållaren, och sedan utföra det oerhört tunga och påfrestande arbetet med att slänga den tomma rullen i skräphinken i köket.

Imorgon vill dottern sova över hos en kille som jag inte känner föräldrarna till tillsammans med ett gäng andra ungdomar som jag inte heller känner föräldrarna till. På frågan om hon får det har jag svarat ja. Nästan.