Imorse tog jag på mig två nyinköpta plagg, en topp och en lite tjockare stickad tröja. När jag promenerat omkring i dessa en stund noterade jag att det prasslade om mig. Detta prassel tröttnade jag rätt snabbt på och den tjocka tröjan åkte av. Väl dold i en tjock söm satt en rejäl påse, nästan i paritet med en kasse från Ica, fylld med reservknappar. Faktum är att där fanns knappar till en hel skjorta, och hur skräddaren motiverat denna rika tilldelning till ett plagg som bara är försett med två knappar i ursprunget, var lite oklart.
Jag plockade bort kassen med knappar och lade den i min knapplåda.
Därefter promenerade jag vidare. Och kunde konstatera att det fortfarande prasslade. Vid avlägsnandet av plagg nummer två, toppen med farfarsknäppning, kunde konstateras att det även här fanns en lite påse längst ned på plagget full med knappar. Här ingick även ett litet verktygskit, för det var någon slags tryckknappar som satt i halsringningen och för att få på nya sådana, om ursprungsknappen skulle lossna, var man tvungen att använda specialredskap.
Jag lade även ned denna påse i min knapplåda.
Innan jag lade på locket på knapplådan vispade jag runt lite och kunde vid ett snabbt överslag räkna ihop antalet plastpåsar med knappar i, till cirka 50 stycken. Flera påsar var fulla med jeanstryckknappar. Samtliga påsar var oöppnade.
Antingen är detta ett tecken på att jag är mer ordningssam och försiktig med mina kläder än medelsnitsaren. Så kan det vara.
Eller så är det ett tecken på att min period av "doing the wild thing" där knappar flög redan i hallen, som om någon försökte skjuta ned Karl den tolfte med hagelgevär, och det blev imma på rutorna, är över.
Så kan det också vara. Det är kanske den troligaste förklaringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar