Pang!

Jag vaknar vanligtvis vid 6-tiden på morgonen och då ligger jag otåligt och väntar tills klockan har blivit 7 varpå jag rusar upp och börjar vända upp och ned på huset, tvätta tre maskiner tvätt eller svabba av bilen.

Idag hade jag fått tid för vaccinering mot influensan mellan klockan 9 och 11 och jag planerade att hänga på låset klockan 9 för att slippa köa och för att snabbt hinna hem igen för att vända upp och ned på huset, tvätta tre maskiner tvätt och svabba av bilen. Av någon outgrundlig anledning, förmodligen orsakad av någon där uppe som hade tid över och ville sätta käppar i hjulet bara för sitt höga nöjes skull, vaknade jag inte förrän 08.45.

Det blev väldigt abrupt allting därefter. Jag klädde på mig och tvättade en maskin tvätt i stort sett samtidigt och kastade mig strax efter 9 på cykeln och susade iväg. Ungefär halva sträckan susade jag, sedan ändrades förutsättningarna. Precis efter halva vägen började bakhjulet säga "padunk" för varje varv det rullade och det gick både trögt och var obekvämt att cykla. Närmare studier visade att jag inte hade någon luft kvar i däcket.

Eftersom riktningen mot vårdcentralen redan var utstakad fortsatte jag dit, gåendes med cykeln i ett ondsint grepp, blev vaccinerad utan att behöva köa och begav mig hemåt igen, fortfarande släpandes på cykeln.

På vägen passerade jag en bilmack och det slog mig att jag kunde fylla på luft i det tomma däcket och på så sätt i bästa fall kunna cykla åtminstone en bit hem, innan denna luft hade försvunnit och lämnat mig i "padunkets" våld igen. Sagt och gjort, jag skred till verket. När jag fyllde på luft såg jag att det liksom bubblade ut lite väta ur sidan på hjulet.

- Aha, tänkte jag, här har vi hålet.

Har man sett en sak en gång, vill man se om man kan se samma sak en gång till för att vara helt säker och för att kunna dra rätt slutsats. Jag ville därför blåsa in ytterligare lite luft i däcket, för att se om det skulle bubbla en gång till. Bara för att vara bergis på problemet, liksom. Jag tänkte dock inte på att däcket redan blivit fyllt vid första försöket. När jag försökte få in ännu mer luft, blev det överfyllt. Detta nöjde hjulet sig inte stillatigande med, hela härligheten valde i stället att explodera.

Det blev en smäll motsvarande ett välriktat skott med en Magnumrevolver och en farbror som stillsamt tankade sin bil på söndagsmorgonen hoppade en halv meter, tappade pumphandtaget och jag såg hur han tittade över sin rätt ansenliga hydda en lång stund för att avgöra om han var träffad någonstans och om det verkade vara en dödande träff.

Min cykel välte av smällen och både själva däcket och innerslangen lämnade fälgen. En jävla smäll, helt enkelt, för att citera Sickan.

Med andra ord fick jag gå hem också. Nu släpandes på en ännu motsträvigare cykel där däck och slang bildade en tjurig eftertropp.

Och det enda direkt roliga som inträffade på denna söndagsutflykt var att jag såg en velouroverall i lila, direktimporterad från 70-talet och påklädd en rundnätt kvinna i min ålder på vårdcentralen. Det kanske är på väg att bli modernt igen, med mysoveraller?

Hoppas, hoppas, hoppas...