Stress release

På ett sätt är det väldigt bra för mig att jag i perioder har väldigt mycket att göra på jobbet. Sådant att göra som kräver tankemöda kombinerat med oro för hur saker och ting skall gå och funderingar kring vilket worst case scenario som jag skall hoppas inträffa. I sammanhang av pest eller kolera måste man ibland hoppas på det ena eller det andra och försöka se det alternativet som ett fördelaktigt sådant.

Jag har befunnit mig i en sådan period den senaste tiden och det är mycket bra för mig rent privat, för ju oroligare jag är och ju mer tankarna snurrar, desto mer benägen blir jag att ta tag i rejäla uppdrag i bostaden. Rör sig tankarna ömsom medsols, ömsom motsols, ömsom lite hit och dit som en flipperkula, går det bara att få ordning på det hela genom att jag arbetar fysiskt.

Tittar man igenom mitt hus kan jag säga på månaden när, när de olika rummen har renoverats. För det har som regel gjorts i samband med antingen kriser i yrkeslivet eller motsvarande i privatlivet. Har en relation tagit slut, målar jag om. Befinner jag mig i en samhällskris på jobbet, byter jag golv eller renoverar toalettutrymmen.

Idag har jag därför, med liv och lust, gripit mig an den sista utposten på ommålningsarenan; lilla hallen mot ena uteplatsen. Den har, så länge jag har bott här, varit tapetserad i en vacker knallorange tapet. Jag tror den kallades "terrakotta" eller något liknande på 90-talet och att den var helt rätt då. Den enda fördelen den har idag, är att jag inte behöver någon belysning i hallen, tapeten lyser upp rummet även när det är mörkt.

Lyste. För numera har ett lager grå färg rollats över det orangea. Listerna har plockats av och ligger i vardagsrummet och torkar, numera inte mörkbruna utan vackert vita. De mörklaserade träreglarna försedda med klädkrokar som det vanligen hänger mc-kläder och diverse ytterkläder på, skall vitbetsas. Elektriker har kontaktats för att få en strömbrytare som hittills har suttit på utsidan av huset och därifrån styrt trädgårdsbelysningen, flyttad till insidan av huset.

Sånt som jag skulle gjort under de åtta år jag har bott här och som jag har tänkt på cirka en gång i veckan under denna tid, har nu äntligen blivit av. Hallen kommer att bli så fin och modern att jag överväger att fira min födelsedag där om några veckor. Med en gäst i taget, fler än så får inte plats.

I och med att detta rum är omgjort, är det tyvärr så att jag är klar. Jag har varit inne och gjort något med väggar och i vissa fall även golv i alla rum minst en gång. Dotterns rum har jag gjort något med fyra gånger.

Och frågan är nu vad jag skall hitta på som stress release nästa gång yrkeslivet sätter mig i en besvärlig situation. Jag kanske kan smyga in till grannen med min roller, pensel och färgburk. Fast det gäller att jag väljer rätt rum så att jag hinner en bra bit innan de märker det och stoppar mig. Lilla hallen mot ena uteplatsen, kanske.