Bilar, Skåne och snö

Idag har vi snö i Skåne för första gången den här säsongen. Det är lika spännande varje år, alla har inte fått på vinterdäcken och de som har det, är ändå inte säkra på vägen eftersom snön i Skåne aldrig blir liggande trots att det slutat snöa. Den skånska snön fortsätter att jazza runt på gatorna så länge den finns kvar. Fenomenet kallar vi för att snön "fyker".

Jag hörde idag på radion att när det är snö i Norrland så finns det bara tre regler som man skall följa när man kör bil.

Man skall gasa försiktigt, bromsa försiktigt och svänga försiktigt.

I övrigt kan man tuta på som vanligt.

I Skåne skall man helst inte gasa, absolut inte bromsa och svänga det gör bara självmordskandidater. Ingen ser vägen eftersom snön fyker, vill man kan man välja att följa bilen framför men då får man vara beredd på att man kan hamna lite överallt. I bästa fall i Bjuv. I sämsta fall på en åker.

Förra årets första snödag var i november och jag var en av dem som inte hade fått på vinterdäcken än, men ändå var tvungen att ge mig ut och köra eftersom dottern absolut måste gå på bio i Malmö just denna snökaosdag. På vägen skulle jag plocka upp en av hennes väninnor som bor långt bortom all ära och redlighet, någonstans ute bland betlanden. Detta tyckte jag inte om, men det var det ingen som tog någon notis om. Personalen har rätt att gnälla ibland, så länge den gör vad den skall. Och det gjorde jag ju.

När vi hade kommit en bit på väg skulle jag svänga vänster. Inte för att jag ville det utan för att det var nödvändigt för att komma ut till betlanden och dotterns väninna. Jag planerade denna vänstersväng flera km i förväg, pumpbromsade, saktade in och beredde mig på att långsamt glida i 90 grader in på avtagsvägen.

Dessvärre fick jag möte och jag befarade att jag skulle behöva stanna i min väntan på detta möte. Vilket skulle innebära risk för sladdande bakvagn. Jag tittade argt och elakt mot den mötande bilen som var tvungen att komma precis när jag skulle svänga och gnisslade lite med mina hörntänder.

Kanske var det mina onda tankar eller så var det den fykande snön, men den mötande bilen som skulle svänga till höger in på samma väg som jag, svängde inte tvärt höger utan gjorde en liten rundtur och hamnade i diket på vänster sida om vägen. Långt ned i diket, bilen försvann.

Jag spann på stället en liten stund innan jag fick fart på bilen och svängde till vänster in på vägen där Luther, plikt och ansvar gjorde att jag stannade vid sidan av vägen. Egentligen ville jag inte det, jag hade lång väg att köra för att hämta ett barn och därefter skulle jag hela sträckan tillbaka samt vidare in till Malmö. Och bion skulle snart börja.

Men, är man säkerhetschef prioriterar man säkerhet och medmänniskor och jag stegade resolut fram till den försvunna bilen. Den låg i diket, lutad mot sin vänstra sida och inte en rörelse syntes. Jag befarade det värsta, men är man 40+, tillika kvinna som fött barn, så är man modig nog att handla. Jag knackade således på passagerarsidans ruta och utan att vänta på ett "kom in" öppnade jag dörren.

Där inne satt en kvinna. Jag frågade hur det var fatt och hon svarade att det var bra men att det nog hade blivit något fel på hennes dörr för den gick inte att öppna. Att både hon, hennes väskor och resten av bilen vilade just på den aktuella dörren bidrog till svårigheten. Detta verkade hon inte ha märkt, hon slet frenetiskt i dörrhandtaget.

Vid det här laget hade fler bilar stannat och med lite manliga muskler lyckades vi övertala kvinnan att ta andra dörren ut. Passagerardörren som gick rätt upp i himlen. Det var inte så lätt, växelspakar kan vara väldigt mycket ivägen i sådana lägen men två muskulösa gossar halade upp henne lika lätt som en säck potatis.

En av dem kände kvinnan och tog henne med sig i sin bil till hennes bostad. Bonden Ohlsson skulle säkert dra upp bilen med sin traktor senare, sa de.

Min hjälp var överflödig och jag slirade vidare, hämtade upp väninnan, körde alla till Malmö, halkade tillbaka längs med motorvägen och kom helskinnad hem igen.

Dagen därpå bytte jag till vinterdäck. Sen hade vi inte mer snö den säsongen.

Fenomenet kallar vi skånsk vinter.