Hej tomtegubbar

Så här några veckor före jul kretsar det mesta kring glögg, pepparkakor, lussebullar, stearinljus, skumtomtar, hej tomtegubbar och nu är det jul igen. Jag har skrivit julklappslistor (över prylar jag skall ge, inte vad jag önskar mig), jag har börjat författa det årliga julebrevet, adresslistor skall sammanställas och det brinner röda ljus i vart och vartannat hörn i huset.

Och ja, jag har kontrollerat brandvarnarna. De funkar.

För första gången i sitt liv planerar sonen julklappsshopping med en kompis. Båda är lika besvärade inför uppgiften men båda känner med önskvärd tydlighet pressen från sina närmaste släktingar och från julens huvudbudskap numero uno: det är saligare att giva än att taga.

Det tycker i och för sig ingen av dem, men skall man taga utan dåligt samvete måste man på ett eller annat sätt giva också. Detta är en av nackdelarna med att bli stor. Jag har pratat om sådana nackdelar i många år, men det är inte förrän nu som en insiktens glimt börjar tändas i tonåringarnas ögon.

Jag har emellertid noggrant beskrivit var Lagerhaus ligger i köpkomplexet och lika noggrant förklarat att både jag och sonens pappa sannolikt kommer att bli tacksamma intill gråtfärdighet om vi skulle få en kökshandduk, doftljus eller en disktrasa med budskapet "din mamma bor inte här".

Jag kan också tänka mig något halsband eller annat billigt blingbling från H&M men den förhoppningen skall jag nog inte odla i någon större utsträckning. På den avdelningen kan de sannolikt inte röra sig med hedern och coolheten i behåll.

På jobbet har vi "nissning" vilket går ut på att de som vill vara med och nissa lägger en lapp med sitt namn på i en liten skål och därefter drar man en lapp i blindo från skålen. Får man sitt eget namn får man dra på nytt. Även om det kanske varit mest praktiskt om var och en köpte sina prylar själv. Då är man åtminstone säker på att man får sånt som man vill ha. Fast överraskningsmomentet skulle förvisso inte bli så stort...

Den man får skall man nissa för, hemligt, under perioden 1-11 december. Det innebär att man utan att ge sig tillkänna ger någon liten hälsning, en dikt, ett julkort eller något annat, var-varannan dag.

Jag har hittills fått en godisklubba och en brosch med en julren som blinkar i rött och grönt när man trycker på en knapp. Väldigt bra och användbara saker båda två.

Själv har jag gett min hemlige vän en chokladjulkalender, ett julkort med en tillhörande kaka, samt en juldikt. Säkert sitter vederbörande och trycker dessa ting till sitt hjärta på kvällarna under kontorslampans sken, förtjust som om det vore serviettringar i äkta päronträ eller Bodens fästning gjord av tändstickor.

Förra året fick en kollega en riktig julgran, med fot och allt, inställd på sitt kontor när hon kom till jobbet. Det hade jag tyckt vore trevligt.

Så om du som är min nisse läser det här så skulle jag bli glad för en julgran. Eller något blingbling från H&M.

Eller, om du inte kommer på något annat så tar jag gärna en spänningsdetektor. Sådana finns på Kjell & Company för 79 kr.

Tack på förhand och god jul!