tisdag 29 december 2009

Metod K

Jag har tidigare påtalat mina problem med att hålla mig vaken tills alla barnen är insamlade. Framförallt är det dottern som skall samlas in, hon och hennes kamrater har sannolikt vampyrblod i ådrorna för de kan uteslutande umgås efter mörkrets inbrott, middagens intagande och efter att sena Rapports avskedstruddelutt har klingat ut.

Vid det laget har jag velat gå och lägga mig länge.

Själv tycker hon att hon klarar av att lägga sig själv, utan att jag sitter i hallen i kofta och tofflor och väntar in henne, och det tror jag säkert. Men haken är, som jag tidigare nämnt, att någon kanske rövar bort henne på vägen hem så att hon inte KAN gå och lägga sig själv, och hur vet jag det då? När jag sover? Nej, det vet jag inte och därför fungerar inte klara-själv-metoden.

Istället har alla möjliga, tänkbara och otänkbara metoder utvecklats, finslipats och förkastats. Förvisso funkar en del men ingen är perfekt. Dvs. ingen låter mig sova när jag vill samtidigt som den ser till att dottern kommer hem när hon skall och i skick som ny. Eller åtminstone i samma skick som när hon senast lämnade hemmet. Och som slår larm om hon inte uppfyller kraven, se tidigare meningar.

Nu under jullovet har vi emellertid prövat en ny metod som hittills har utfallit till belåtenhet för alla inblandade.

Dottern säger adjö och försvinner ut i natten, jag säger godnatt och försvinner ut i drömlandet och sonen sitter på vakt. Han är ju ändå uppe minst lika länge som sin syster men hans kamrater fördrar att umgås via elektroniken och därför kan han vara hemma och ändå ha fullt pådrag i kamratkretsen.

Om dottern skall vara hemma vid midnatt och inte kommer hem vid midnatt slår sonen larm. Till mig. Varpå jag går vidare i larmkedjan med början genom att ringa dotterns telefon.

Detta funkar utmärkt. Utom i ett avseende.

Imorse när jag steg upp, typ ett halvt dygn före barnen, gick jag av gammal instinkt genast till tvättmaskinen för att tömma och hänga upp (inte tumla) tvätt och slängde då av samma gamla instinkt en blick på ytterdörren.

Olåst.

Dottern hade kommit hem, sonen hade hållit koll, jag hade fått sova men priset detta kostar är att alla världens tjuvar är varmt välkomna in i vårt hus under tiden.

Jag får uppenbarligen lägga på sonen fler uppdrag. Och höja arvodet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar