Igårkväll tillbringade jag aftonen på restaurang med barnen och bästa vännerna, sommartid kallade "häckklipparligan", vintertid kallade "de bästa vännerna". Vi dinerade på St Markus vinkällare i Malmö, och äter man där, behöver man inte äta mer under resten av sitt liv. Kanske inte de två kommande liven heller. Åtminstone inte om man kastar sig över buffén, vilket vi gjorde.
Jag är mätt över gränsen för vad som är begripligt och då gick jag ändå ut taktiskt redan från början och valde bara sådana saker som jag inte har hemma och som jag tycker mycket om. Bort med bröd och dylik bukfylla och fullt fokus på lax, kräftor, räktårta (på kavringbotten, mmm...), stenbitsrom, bergtunga Walewska, goda ostar, en tiramisu som förmodligen innehöll motsvarande en sexa starksprit per portion, cheesecake och fin choklad.
Bara det.
Och jag är jättemätt.
Innan dess tillbringade jag och barnen någon timme på stan, officiellt sett för att jacka upp sonens busskort till ett Jojo-kort och för att köpa samma son en ny mössa. Jag hade emellertid missat att sonen vuxit upp och att det numera inte är riskfritt att ens ta med honom in i klädbutiker. Innan var det bara dottern som jag skulle försöka få bort uppmärksamheten från reakläder, men nu har jag uppenbarligen två barn som skall distraheras.
Jag var inte beredd på det.
Inte förrän jag hade händerna fulla med kassar och min handväska var fylld med små påsar från allehanda butiker förstod jag att jag numera har närt två utseendefixerade barn vid min barm. Det köptes både mössa, exklusiva herrskjortor och halsdukar.
Skall jag vara ärlig råkade det landa ett fint armband och en ny klocka till mig från Ur & Penn i en av påsarna också.
Och nu är jag både fattig och mätt men sonen är snyggt klädd och jag ser utan problem hur mycket klockan är för min nya armbandsklocka har väldigt tydliga siffror.
Och jag tror jag kan spara in mycket pengar på mat de närmaste dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar