Parkeringsplatsblues

Imorse steg jag upp före tuppen, gökuret och hela bondgården eftersom jag hade för avsikt att utföra merparten av stora julklappsinköpet idag, och som ett led i detta ville jag vara bland de första ute bland handlarna.

Man har varit med två veckor före jul förr, nämligen.

Ett tag var jag inne på att jag skulle åka över bron och göra inköpen i grannlandet Danmark. Inte för att det på något sätt är ett billigare alternativ, det är det verkligen inte, utan för att det skulle kunna vara en trevlig omväxling att komma utomlands.

Nu blev det inte så, men på ett sätt blev det så ändå.

När jag kom fram, 5 minuter efter öppningsdags, vimlade parkeringen av danskregistrerade bilar. Det var nästan så att det gick ett sus genom hopen och att alla liksom stannade upp, när min svenskregistrerade svängde in.

Inte helt oväntat var det samma nationella fördelning inne i butikerna. Det var jag och danskarna. Det gick bra ändå, jag lyckades lappa till en dansk junior med handväskan vid ett tillfälle, helt oavsiktligt jag lovar, men det föll sig helt naturligt att säga undskyld istället för förlåt.

Ett tag fick jag nypa mig i armen för att inte plötsligt trava in på restaurangen och börja beställa in bajer, gammeldansk och smörrebröd. I Sverige får man inte dricka starka drycker före lunch och ingen restaurang på ett köpcenter har alkoholtillstånd för servering av dylik förtäring ens runt midnatt. Där skiljer vi oss åt. Danskarna kan få in sin första "lille en" redan innan de har svängt fossingarna över sängkanten. Tid har en annan betydelse i Danmark.

När jag hade handlat färdigt och skulle köra vidare, rådde totalt kaos utanför köpcentret. Parkeringen består av parkeringsgator formade som "u". Man kör in i ena stapeln på u-et, rundar bottenplattan och kör ut genom andra stapeln. Under hela sträckan finns det snedställda parkeringsplatser på båda sidor. Det är med andra ord lämpligt att man kör in i rätt stapel eftersom p-platserna är väldigt snedställda. Kommer man in via fel stapel blir det det oerhört svårt att parkera. Dessutom möter man alla som har gjort rätt "and this place ain't big enough for both of us", som någon cool cowboy sa i någon film någon gång.

Behöver jag säga att många, många var på väg in genom fel stapel?

När jag skulle backa ut från min snedställda plats höll jag på att backa in i en sådan vilsekommen som envist ville fortsätta rakt fram i min u-stapel trots att han inte hade det minsta nytta av eventuellt ledig p-plats eftersom han inte skulle kunna vända in bilen i denna. Jag fick fälla in sidospeglarna för att överhuvudtaget kunna komma ut från parkeringsområdet.

Raskt körde jag till nästa ställe. Detta ställe visste jag skulle inte vara så välbesökt och därför kunde jag med gott samvete förlägga visiten hit något senare på dagen. Men även här var fördelningen 10-1 till Danmark. När jag var inne och körde på parkeringen utanför detta etablissemang ville jag svänga in till vänster men då jag fick möte satt jag snällt och väntade, ivrigt vänsterblinkandes. Mot mig kom en man med sin son körandes, visandes alla tecken på att vilja köra rakt fram.

Jag väntade.

Precis framför näsan på mig, svängde ekipaget emellertid vänster in på en annan parkeringsgata. Båda personerna i bilen var upprymt upptagna med att prata om livet och julen med varandra och ägnade inte en blick åt vare sig mig eller spaken på vänster sida om ratten som ger resten av världen en indikation på vilka planer de har för den närmaste tiden i livet.

Jag blev arg, man blir det när man med godhet och tålamod stått och väntat på ett jädra karlelände och hans slyngel till son och så får man inte samma respekt tillbaka.

Hade jag haft en gammal bil hade jag axat och snabbt kört rakt fram:

- Nämen, hur kan du köra vänster så där, det är vi som kör rakt fram som har företräde. Nu blir det allt du som får stå för min självrisk, haha.

Men jag är för väluppfostrad. Och så är bilen ny.