Beslutsfattande

Igår när jag kom hem på kvällen, efter att noggrant ha diskuterat Avatar, bloggat och Facebook-at, tog jag beslutet att det var en bra idé att via sovrumsteven ägna mig åt Navy CIS. Jag var pigg och rask och säkert gör de något i teveprogrammet som jag kan ha nytta av i jobbet. Redan nu vet jag att bara man stoppar det minsta lilla i en skanner, lite ludd från en tröja t ex, så kommer bild och alla persondata över tröjägaren fram på datorn en stund senare. Datorn fixar detta själv, du kan lugnt ta en kopp kaffe så länge.

Sådana saker lär jag mig.

Och detta gjorde jag till klockan var midnatt. Därefter fortsatte jag av bara farten att titta på något annat, just nu minns jag inte vad. Så här i efterhand förstår jag att jag förmodligen redan sov, fast med öppna ögon.

Vid halvett släckte jag.

Nu, dagen efter, kan jag konstatera att jag tog fel beslut. Helt fel.

Är kroppen van vid och konstruerad efter att sova när det är mörkt, och att vanligen vila med ögonen stängda mellan klockan 22 och 5 eller 6, är det inte att rekommendera att förskjuta detta ögonslutande 2 ½ timme med bibehållen väckningstid. Om man inte vill känna sig som om man är levande död, släkt med en zombie, har blivit överkörd av en ångvält eller bara hysteriskt trött på gränsen till utmattning.

För så känner jag idag. Men filmen var underbar.