De små tingens Gud

Jag har efter många års navelskådning, blickande inåt, stillsam kontemplation under Dionysos faderliga ledsagande och sannolikt också efter alltför många stunder i solstol i stark värme, kommit fram till att det är de små tingen som utgör livet.

Det är dem man skall uppskatta, längta efter och njuta av så mycket man kan. Man skall definitivt inte ständigt sitta och räkna dagarna till helgen, semestern, pensionen eller otåligt se fram emot att det åtminstone skall bli lillelördag (= onsdag, för dig som är född senare än 60-talet och inte känner igen begreppet).

Jag har också konstaterat att man har inte roligare än man gör sig, livet är spännande men måste hjälpas på traven ibland och gör du inte det du gillar mest så gå snarast möjligt igång med att gilla mest det du gör.

Denna inställning livar upp tillvaron betydligt, jag lovar. Själv har jag fest varenda dag.

Jobbar jag sent tycker jag det är mysigt att komma hem och äta mikrovärmd mat i en glassförpackning sittandes i sängen. Att det blir ketchupfläckar på påslakanet tycker jag bara är hemtrevligt.

Slutar jag tidigt gläder jag mig åt att jag slipper stressa med matlagningen (samma burk som skall värmas upp i mikron).

Är barnen hos sin pappa kan jag med gott samvete ligga i sängen och äta choklad. Underbart. "All form av choklad är en gåva från Gud", lyder ett släktmantra som jag lärt mig av min syster. (Så sent som idag, men det hör inte hit.) Och det bästa är att om jag somnar ifrån chokladkakan så ligger den kvar i sängen när jag vaknar. Ingen har ätit upp den. Mycket bra, sånt gör mig jätteglad.

Jag kan glädja mig åt att det går ett spännande avsnitt av Bonde söker fru, Greys anatomy eller 2 ½ män på teve samtidigt som jag har tid att titta. Vilket sammanträffande! Jag väljer vid dessa tillfällen att tro att det är ödet som vill göra mig glad. Snällt av henne.

Jag kan också tycka det är vansinnigt roligt att skratta högt och galet åt något oväsentligt med någon kollega på jobbet när tillfälle ges. Häromdagen tappade jag greppet om dörren till cafeterian precis när min kollega skulle gå in. Dörren föll på hennes mugg, muggen vinklades mot hennes kropp, kaffet hamnade på hennes blus. Inte så kul för henne, kanske, men hon tog det bra och vi skrattar båda fortfarande åt detta. Fast jag går väldigt försiktigt och ser mig noga över axeln när hon är i närheten, för jag lever under hotbilden att jag skall få igen med samma mynt. Vilket också gör vardagen på jobbet lite mer spännande. Fantastiskt bra.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag dyrkar de små tingens Gud och när jag får tid över skall jag sprida mitt budskap till de stora massorna via Desmåtingensgud AB. Där jag kommer att vara VD, styrelseordförande, revisor och ägare av största aktieposten. Och sedan kommer jag att bli jätterik och köra omkring i en sportbil. En liten sportbil, förstås, typ en Ferrari eller en Porsche. För glöm inte att jag hyllar de SMÅ tingens gud...