En mors råd

Idag när jag vaknade, eller rättare sagt, när klockradion tvingade mig upp, var det 9,5 grader ute. Minusgrader. För kallt. När jag skulle ge mig av till jobbet hade temperaturen sjunkit till -10,1 grader. Jag tyckte inte utvecklingen gick åt rätt håll.

En mamma börjar då genast oroa sig för sina barns outfit. Dottern har erhållit rika mått av självbevarelsedrift med modersmjölken och klär villigt och glatt på sig så mycket som garderoben förmår. Lager på lager, ju fler kläder desto bättre för då kan man variera sig under skoldagen och dyka upp i olika kombinationer på varje rast. Mycket bra.

Sonen är tvärtom. Hade han fått åka till skolan i jeans och t-shirt enbart hade han varit jättenöjd. Det får han inte dock. Jag beställde leverans av underställ och överställ i arla morgonstund från hans dyre fader som tjuvhöll på dessa extraattiraljer och gav tydliga och distinkta direktiv till sonen innan jag åkte till jobbet:

1) Använd underställ under jeansen eller dra träningsoverallen utanpå jeansen när du skulle transportera dig till idrottshallen några km längre bort.

2) Ta KÄNGORNA. Inte Adidas-gympaskorna. Det är minus tio grader, hallå! TA KÄNGORNA!

3) Ta tjock tröja ovanpå t-shirten. Jo, tjock tröja!

4) Ta den tjocka täckjackan.

Resultatet blev följande:

1) Inget underställ. Ingen träningsoverall.

2) Han tog kängorna. Men kände sig mobbad hela dagen för det för "alla andra" hade vanliga gympaskor.

3) Tog tunn tröja. Den var snyggast.

4) Tyvärr. Tog den tunna. Varför? Den var snyggast.

Erfarenheten av detta är att skall man tvinga sina barn att följa de goda råd och direktiv en klok mamma besitter i rika mått, skall man vara kvar hemma så länge så att barnen är tvungna att lämna skeppet innan man själv gör det.