Hur äter man fänkål?

Mina barn har alltid varit glada för mat, sonen har dessutom kompletterat glädjen med det avvikande specialintresset grönsaker. När de andra barnen på dagis hade ätit färdigt och lämnat kvar ett hav av sallad, tomatklyftor och gurkstavar efter sig i skålar och karotter, satt sonen och dagisfröknarna kvar för att tillsammans åtgärda resterna. Sonens bidrag i detta ärende var ansenligt.

Några problem med att få barnen sill till jul, kräftor i augusti, lax till påsk eller kroppkakor närhelst andan faller på (vilket den kan göra ofta för den som vuxit upp med denna livrätt) har det aldrig varit. Nya rätter möts med förtjusning och om inte applåder (tonåringar faller inte i hänryckning helt okontrollerat, det kan man inte göra med bibehållen värdighet) så åtminstone med verbal uppskattning om att det som skall serveras nog blir fett. Asfett i vissa fall.

Och då pratar vi inte fettprocenten i rätten.

Att gå på restaurang har aldrig varit något problem. Eller åtminstone inte ett sådant problem som andra föräldrar drabbas av och som går ut på att inget på menyn faller på läppen. Mitt problem har varit att barnen helst vill att allt skall falla över deras läpp, ju mer exotiskt och svåruttalat, desto bättre. Gärna pilgrimsmusslor till förrätt, självklart creme brûlee till efterrätt och varför inte några goda och smakrika ostar en liten stund efter? Barnmenyn har aldrig intresserat dem, vilket jag kan beklaga för spagetti med köttfärssås är mycket billigare än en huvudrätt från vuxenmenyn.

Många föräldrar med kinkiga barn har följt min i deras ögon alltför enkla och smidiga tillvaro med avund. Men då har de inte tänkt på vilket stressmoment detta matintresse innebär för mig som förälder. Har man vant sig vid att få beröm och asfeta omdömen vad gäller maten, kan man inte med gott samvete slänga fram korv och makaroner en vanlig tisdag i januari. Men får åtminstone bifoga något karamelliserat eller sauterat, kavla ut någon purjolökspasta eller skapa en hallonfond till makaronerna för att känna att man inte helt och hållet hafsat över måltiden.

För någon vecka sedan dök önskemålet om att få kompletterat de vanliga menyalternativen med en vegetarisk dag. Jag har aldrig lagat något helt vegetariskt förutom soppa, men sånt tar jag ingen hänsyn till. Är vegetariskt det som krävs för att Restaurang Chez Mimmi skall få en stjärna i guiden så är det vegatariskt det skall bli.

Efter mycket letade på nätet hittade jag en grönsakskaka som jag kände kunde lämpa sig. I grönsakskakan skulle ingå lök (visste jag vad det var), morötter (visste jag vad det var) och fänkål (hade jag ingen aning om vad det var). Inköpen flöt på förträffligt tills jag kom till fänkålen. Jag fick gå längs med hyllorna i grönsaksdisken och läsa på skyltarna tills ordet "Fänkål" dök upp och sedan hålla tummarna att det gröna ovanför skylten var rätt produkt. Ibland stämmer inte alltid skyltar och varor överens och det skulle kunna vara ödesdigert för mig. En knippa citrongräs hade t ex inte alls fungerat på ett lika bra sätt i min kaka.

Sen åkte jag hem och försökte räkna ut hur kakan skulle tillagas. Skiva löken förstod jag, strimla morötterna förstod jag, skiva fänkålen förstod jag inte. Vad på fänkålen är det man skall skiva? Är det roten eller är det det fladdriga gröna längst upp? Jag började slå i kokböcker från 60-talet, det tidevarv då jag förmodade att fänkål hade sin glansperiod, och mycket riktigt var kålen omnämnd både här och där, men ingenstans stod det vilken del av fänkålen man skulle kasta sig över.

Jag funderade, singlade morotsslantar och tog därefter ett kvalificerat beslut baserat på purjolöksprincipen. Där hugger man av det översta och äter resten. Så gjordes även med fänkålen. Blasten slängde jag.

Sen lade jag ut en kommentar om detta på Facebook och blev stormad med kommentarer om att man självfallet äter HELA fänkålen. Blast och allt. Tydligen kan man även dela den, salta den med havssalt, strö över lite parmensan och ugnsbaka hela härligheten samt intaga det hela med citron och ett litet glas vitt vin. Fast barnen får inte dricka vitt vin ännu, så jag hinner träna på hur man ugnsbakar fänkål något år till.

Och grönsakskakan blev jättegod till isterband. Bara för att något av barnen vill ha en vegetarisk dag så behöver ju inte jag...